Herr talman! Jag ska svara på din fråga, Jacob Johnson. Jag tycker att det är jättepositivt om klassklyftorna minskar. Det är en ambition som alla politiker borde ha. Just det faktum att klassklyftorna har minskat med 3 procent under vår tid vid makten säger att vi inte har någon annan ambition.
Grunden för att klassklyftorna ska minska är att fler människor kommer i jobb, och då måste det löna sig att arbeta. Då kan man inte föra en politik där vårdbiträdet får en löneökning med bara 18 procent när hon går från sjukskrivning till jobb, utan då måste det vara tydligare incitament och tydligare drivkrafter för att arbeta. Därför vill vi gå vidare med ytterligare jobbskatteavdrag. Vi vill också gå vidare med inkomstskattesänkningar som gör att vanligt folk inte ska behöva betala statlig inkomstskatt.
Med detta sagt vill jag ändå säga att det bästa och finaste med den svenska jämlikhetstanken inte är de små inkomstskillnaderna, utan det är de likvärdiga möjligheterna som vi har här i Sverige. Sverige är kanske det land i världen som har störst social mobilitet. Unga människors framtid beror inte på vad deras föräldrar gör i dag, och det är någonting väldigt positivt. På det sättet kan man säga att Sverige är the American dream.
Det tycker vi är en positiv utveckling som vi vill fortsätta. Men då kan vi inte bygga ett samhälle på bidrag. Då kan vi inte höja skatten för vanligt folk som arbetar hårt och knegar och ge de pengarna i kraftigt höjda och utvecklade bidragssystem. Då kommer vi att få en dyster framtid. Då kommer vi att få en framtid där välfärden, likt de sydeuropeiska välfärdsmodellerna, kollapsar under sin egen vikt, därför att vi inte klarar av tillväxten och därför att det inte lönar sig att arbeta.
(Applåder)