Herr talman! Jag tror att Peter Persson just höll exakt samma tal som han höll i Jönköpings gymnasium under valrörelsen 1969. Det är lätt att försöka dölja den verklighet vi nu lever i och försöka glömma bort den. Vi har bevisat att de argument som Peter Persson levererar inte längre stämmer. Vi har klarat av att satsa mer på välfärden trots att vi sänkt skatten. Snarare har vi tack vare de skattesänkningar vi genomfört gjort det mer lönsamt att arbeta. Sysselsättningen har ökat med nästan 200 000 människor trots den största kris vi sett under tre livstider.
Man kan fråga sig om Peter Persson verkligen tycker att han är hederlig när han står här och talar om välfärden och hur välfärden ställs mot skattesänkningar. I själva verket är det inte för att finansiera välfärden som han vill höja skatten. Det är inte för att vi ska få fler sjuksköterskor i vården eller fler lärare i skolan, utan Peter Persson vill lägga pengarna på massiva utbyggnader av bidragssystemen. Det handlar inte om bidrag till dem som har det sämst ställt i samhället utan till dem med de högre lönerna. De ska få lite mer pengar i form av bidrag för att inte jobba. Den arbetslöse börsmäklaren, han som miste jobbet under finanskrisen, ska få 6 000 kronor mer i a-kassa. Det är mer än vad tjejen som jobbar som servitris i kaféet har.
Hur förklarar han rättvisan i det? Nej, det finns ingen sådan rättvisa. Det finns ingen sådan koppling till verkligheten som Peter Persson försöker få det att låta. Därför håller han samma tal som 1969.
(Applåder)