Herr talman! Sveriges linje är baserad på synen att
vi gemensamt skall diskutera oss fram till regler som
är lika för alla, som vi kan följa och där vi kan ha en
effektiv efterlevnad. Men skall det vara gemensamt
innebär det att det måste kompromissas. Vi bedriver
ett opinionsbildningsarbete i den här branschen för att
få bredare stöd för att öka möjligheterna att beakta
miljöfaktorer i handelspolitiken.
Hittills har det varit nästan omöjligt på grund av u-
ländernas motstånd. De ser det här som den rika värl-
dens försök att hitta på nya trix för att skydda sina
marknader och breda ut sig för att tillgodose sina
protektionistiska intressen. Det finns en mycket stark
misstänksamhet från tredje världen mot USA:s och
EU:s krav på det här området.
Jag noterar att på WTO-mötet var det fler talare
än någonsin tidigare som uttryckte sitt stöd för att
man också inom ramen för handelspolitiken måste
diskutera miljöfrågor, liksom frågor om arbetsrätt och
annat. Det är ett stort framsteg. Men ensamma klarar
vi det inte om vi samtidigt har respekt för principen
att vi skall ha gemensamma regler som vi är överens
om och som vi följer. Här har vi kompromissat.
Det andra vi gör är att vi är hårt drivande i för-
handlingarna om ett multilateralt investeringsskydds-
avtal. Det skall vara en förbudsklausul mot mil-
jödumpning mellan regeringar. Regeringarna skall
skriva ihop sig i en kartell för att stå emot företagens
krav på underbud mellan de olika regeringarna. Vi
spelas ut mot varandra med krav på att vi skall ge
undantag från miljöklausulerna.
Vi har hyggliga odds för framgång på den punkten
om MAI-förhandlingen i stort kan gå i mål, vilket i
dag förefaller mycket osäkert.