Herr talman! Jag tror att det är första gången jag
kan säga att jag håller med om vartenda ord Lena
Klevenås säger. Klyftorna har vuxit i världen. Fattig-
domen har vuxit på ett sätt som ingen kunde förutse
när GATT började för 50 år sedan.
Uppgiften för oss som sysslar med handelspolitik i
dag måste ju vara att se till att denna utveckling bryts.
Det viktigaste vi i de rika länderna, i EU och i Sverige
kan göra är att bli generösare i handelsförhandlingar-
na på de varuområden där de fattiga länderna kan
exportera. Det handlar om mat och kläder i första
hand. Där har vi skyddat oss själva och våra egna
producenter alldeles för länge och i alldeles för hög
grad. Där tycker jag att vi skall skärpa oss.
Det andra som vi skall göra, och som Sverige dri-
ver mycket aktivt, är att kräva total tullfrihet och
tillträde till våra marknader för allt som de allra fatti-
gaste länderna klarar av att producera och sälja. Jag
tycker att det är orimligt att de, med denna ytterst
marginella produktionsförmåga, skulle utgöra ett hot
mot sysselsättningen i Europa eller Nordamerika. Vi
har alldeles för stränga krav på dem. Vi måste ha
rättvisare regler mellan rika och fattiga länder. Detta
är viktiga element för att öka den rättvisan.