Herr talman! Tack för den frågan, Berndt Ekholm!
Det ger mig chansen att ta upp en tråd som Göran
Lennmarker också hade men som jag inte hade tid att
kommentera då.
Jag tror att bakom u-ländernas motstånd inte lig-
ger att de är mindre intresserade av miljön - vilket de
i och för sig i ett eller annat fall kan vara. De ser pro-
tektionistiska syften och motiv bakom i-ländernas
engagemang i de här frågorna. De noterar ju vad
gäller t.ex. arbetsrättsfrågor att i-ländernas intresse är
koncentrerat till arbetsförhållandena i sådana bran-
scher som exporterar till Europa och Nordamerika.
Arbetsförhållandena i andra branscher är våra länder
mindre intresserade av. Därför har länder som Sverige
och de andra nordiska länderna, som har trovärdighet
i fråga om att vilja släppa in u-ländernas varor på sina
marknader, som har en frihandelstradition och som
inte misstänks vara ute i protektionistiska syften, en
särskild roll att spela för att driva opinion i de här
frågorna. Vi misstänks nämligen inte för att vara ute i
protektionistiska syften.
Men vi måste också driva opinion bland andra i-
länder för att skapa förtroende hos u-länderna, genom
att agera framsynt vad gäller tillträde till vår egen
marknad.
Jag tror att det är fråga om en balans mellan vad vi
kan uppnå på miljö- och arbetsrättssidan och vad vi
själva erbjuder på områden av stor betydelse för u-
länderna. Om vi inte erbjuder en sådan balanserad
framgångsväg kommer de aldrig ur sitt motstånd och
sin misstänksamhet att vi bara är ute efter att trycka
ned de få företag som klarar av att konkurrera på våra
marknader.