Herr talman! Trots att Sverige har en mycket ef-
fektiv elmarknad med hög leveranssäkerhet och ett av
världens lägsta elpriser vill regeringen nu genomföra
den avreglering som förberetts av den tidigare bor-
gerliga regeringen. Det är inte konstigt att det nu
börjar komma protester från flera håll än från riks-
dagspartier och kommunalråd. I dag har det kommit
en protestskrivelse från villaägarna i Västervik, och i
morse ansåg SSU att man inte borde genomföra för-
slaget.
Beroende på frågans tekniska krånglighet har det
inte blivit någon bred debatt. Men följer man diskus-
sionen i riksdagen våren 1994 eller i senaste valrörel-
sen ser man att det varit en stor fråga för partierna och
kommunerna.
När regeringen hösten 1994 drog tillbaka förslaget
till ny ellagstiftning och sköt upp ikraftträdandet var
vi många som hoppades på att förslaget skulle föränd-
ras i grunden. De ideologiskt motiverade avreglering-
arnas tid var över, trodde vi.
Herr talman! Det är intressant att syna den dis-
kussion som försiggick i frågan för ungefär ett år
sedan. Som exempel kan jag ta det den f.d. EU-
parlamentarikern Reynoldh Furustrand sade i riks-
dagsdebatten den 26 maj. Man blir nästan lyrisk när
man läser de synpunkter han då framförde: "Det var
vi socialdemokrater som först tog upp frågan om
avregleringen av elmarknaden. Det har hänt en hel del
saker sedan frågan först kom upp på dagordningen för
några år sedan. Jag vill peka på två faktorer som in-
nebär nya förutsättningar." Han fortsätter: "Vattenfall
är ett av de största projekten för utförsäljning. Hur
regeringen ser på detta kopplat till reglering av el-
marknaden avslöjade Per Westerberg för flera år
sedan - - - Där avslöjade han att när avregleringen av
elmarknaden är genomförd kan Vattenfall privatise-
ras."
Furustrand fortsätter: "Vårt elsystem är en del av
landets infrastruktur i likhet med vägsystem och järn-
vägar." Vidare säger han: "Vi socialdemokrater kan
inte acceptera förändringar av regler som har som
främsta syfte att bana väg för privatisering av Vatten-
fall. Avregleringen hör ihop med utförsäljningen av
Vattenfall. Vi har fått detta bekräftat av både nä-
ringsministern och statsministern."
Här finns, om man läser vidare, slående likheter
med Vänsterpartiets yrkanden och de socialdemokra-
tiska motionerna, där man yrkat blankt avslag på
propositionen.
När man studerar vad nuvarande arbetsmark-
nadsminister Anders Sundström sade i valrörelsen
1994 blir man ännu mer frågande inför vad som
egentligen håller på att ske. Han sade: Den borgerliga
regeringen har lagt fram en proposition om en s.k.
avreglering av elmarknaden. Förslaget innebär den
största energipolitiska förändringen under hela efter-
krigstiden. Det blir dramatiska förändringar för pris-
sättning på el, försämrade incitament för investeringar
i nya energianläggningar, m.m.
Han fortsätter: Regeringens projekt är ett gigan-
tiskt experiment där vi inte vet något om utfallet. Vi
socialdemokrater anser inte att vi har råd med sådana
experiment. Han säger vidare: Vad är det egentligen
som gör en snabb avreglering nödvändig. Vem älskar
avregleringen. Att Per Westerberg gör det är väl känt.
Men att Centern i regeringsställning lånar sig till att
bli stödtrupp åt Moderaterna i energipolitiken är
minst sagt förvånande.
Man undrar vem som i dag agerar stödtrupp till
Moderaterna. Frågan om en ny ellagstiftning är natur-
ligtvis en ideologisk fråga. Nog är det en naturlig
undran hur och varför Socialdemokraterna har kunnat
svänga 180 grader på bara ett drygt år. De förändring-
ar som gjorts mot det borgerliga förslaget ger knap-
past motiv för detta. Förlängningen av systemet med
leveranskoncessioner från tre till fem år ger visserli-
gen ett visst skydd för små elkonsumenter. Men detta
skydd är övergående.
För dryga året sedan talade de socialdemokratiska
representanterna klartext. Både Furustrand och Sund-
ström ansåg att avreglerad elhandel banade väg för
privatisering av Vattenfall AB. Hur förklarar Barbro
Andersson i dag den situationen? Har ni fått garantier
från de borgerliga partierna att de inte skall driva
privatisering av Vattenfall om de återkommer i rege-
ringsställning?
I riksdagsdebatten i maj förra året sade näringsut-
skottets nuvarande ordförande att energi inte är en
vara vilken som helst. Hon har naturligtvis helt rätt.
Energiförsörjningen, postdistributionen, telekommu-
nikationerna och järnvägstransporterna ingår i den
basservice där riksdagen måste ta ett speciellt ansvar.
På dessa områden behövs det ibland vissa regleringar
för att skydda samhällsintresset och lika villkor var än
du bor i landet, osv. Tidigare avregleringar för exem-
pelvis flyget förskräcker.
Herr talman! Regeringen har inte orkat stå emot
trycket från de stora elproducenterna, de stora distri-
butörerna och storindustrin. Förberedelserna för en
avreglerad handel med el hade redan kommit för
långt. Regeringen klarade inte att återställa ordningen,
detta trots att man i de egna leden hade haft stort stöd
för en sådan inriktning. Jag beklagar det.
Vänsterpartiets förslag innebär dock inte ett blankt
avslag på propositionen. Vi anser att man kan uppnå
samma fördelar som regeringen önskar - effektivare
utnyttjande, bättre prissättning, nordisk marknad -
genom att endast utsätta råkraften för konkurrens.
Genom att behålla distributionsområdena och nu-
varande koncessionsområden och låta dessa handla el
hos valfri leverantör i Norden undviker man dessutom
den uppenbara risken att de små konsumenterna får
betala industrins lägre elkostnader. De flesta kommu-
nala elverk ges då möjlighet att fortsätta med sin
effektiva verksamhet till gagn för energieffektivise-
ring och till gagn för vanliga konsumenter.
Herr talman! Jag vet att Vänsterpartiets förslag är
godtagbart för de flesta kommunala företrädare, både
socialdemokrater och faktiskt också en hel del bor-
gerliga, samt naturligtvis fackliga representanter.
Göran Johansson i Göteborg skulle välkomna ett
sådant balanserat förslag till ellagstiftning.
I frågan om Vattenfall AB är skillnaden mellan ut-
skottsmajoriteten och Vänsterpartiet liten. Vänster-
partiet vill att riksdagen uttalar sig för att Vattenfall
följer ägarens intentioner i energipolitiska frågor.
Även om nu inte majoriteten vill ge några skriftliga
pekpinnar till det statliga bolaget finns det anledning
att i denna debatt markera att Vattenfall självklart
skall följa ägarens intentioner.
Frågan är återigen: Står den socialdemokratiska
bedömningen kvar att en avreglerad handel med el
banar väg för privatisering av Vattenfall?
Små elkonsumenter och konsumenter i glesbygd
är givetvis en av huvudfrågorna när vi nu skall fatta
detta beslut. Regeringens förslag till ny ellagstiftning
kommer med säkerhet att få till följd att små konsu-
menter och konsumenter i glesbygd får högre elkost-
nader samtidigt som det är lika säkert att större indu-
stri och andra större sammanslutningar kommer att få
sänkta elkostnader. Att påstå någonting annat är fel.
Marknadsekonomins funktion vad gäller priser till
små och stora förbrukare av en vara är härvidlag
ganska solklar. Bl.a. därför föreslår Vänsterpartiet att
systemet med leveranskoncession permanentas.
I betänkandet ställer utskottsmajoriteten sig bak-
om regeringens förslag att små elproducenter som kan
leverera en effekt om högst 1 500 kW skall erhålla
skälig ersättning för den levererade kraften. Med
hittillsvarande synsätt har detta motsvarat alternativ-
kostnaden, dvs. små producenter skall ha samma
ersättning som stora producenter med viss hänsyn till
minskade överföringsförluster. Men det är inte skäligt
att använda en sådan princip.
Varför det inte är skäligt att använda denna prin-
cip beror på att det stora vattenkraftverken har till-
kommit med stöd av Vattenkraftlånefonden, där rän-
tan var satt mycket lågt, och i vissa fall har även fi-
nansieringen skett över statsbudgeten. Den storskaliga
vattenkraften blev därför ganska snabbt mycket lön-
sam och kunde stödja den senare utbyggnaden av
kärnkraften. Det är därför inte skäligt att småskalig
elproduktion utan dessa förutsättningar skall ersättas
på samma vis.
Om det är så att förutsättningen för att bygga ny
elproduktion i Sverige skall vara att företaget innehar
gammal lönsam vattenkraft måste denna förutsättning
betraktas som ett etableringshinder. Vid en jämförelse
med övriga Europa finner man att svenska små elpro-
ducenter har en mycket låg ersättning, ca 24-28 öre,
medan man i Schweiz får 89 öre och i Tyskland 74
öre. Därför föreslår Vänsterpartiet att de små elpro-
ducenterna skall ges goda utvecklingsmöjligheter för
småskalig kraft.
Regeringen föreslår ett tillfälligt förbud för över-
gång till elvärme i sådana områden där fjärrvärmen
har svag konkurrenskraft. Både Vänsterpartiet och
Miljöpartiet vill permanenta det förbudet av naturliga
skäl. Regeringen bör återkomma med förslag om hur
man klarar detta i framtiden.
Regeringen vill också, och det är en mycket viktig
fråga för de kommunala verken i framtiden, att nät-
verksamhet och produktion/handel med el skall ske i
olika juridiska personer. Vänsterpartiets förslag om en
mer balanserad förändring av elhandeln skulle onö-
diggöra förslaget om två juridiska personer.
Men även i det fall att regeringens förslag till ny
ellagstiftning vinner en majoritet är det onödigt,
krångligt och kostsamt att tvinga små kommunala
elverk att bilda två bolag eller juridiska personer.
Vänsterpartiet stödjer därför det moderata yrkandet
att företag med mindre än 10 000 abonnenter enbart
skall behöva göra en särredovisning av nätverksamhet
och produktion eller handel med el.
Varför skall vi tvinga de kommunala distributions-
företagen att bolagisera och öka sina administrativa
kostnader? Varför skall vi pressa de kommunala ver-
ken till utförsäljning?
Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till re-
servationerna 1, 3 och 20.