Herr talman! Dagens ärende på kammarens före-
dragningslista är näringsutskottets betänkande om ny
ellagstiftning. Det är ett stort och komplicerat ärende,
som handlar om en elmarknadsreform vars syfte är att
stärka elkundernas ställning genom att åstadkomma
en fri konkurrens mellan dem som producerar elek-
trisk energi.
Syftet med denna reform är att vi skall få ett mer
rationellt utnyttjande av våra resurser och att vi skall
kunna tillförsäkra kunderna, företag och individer,
flexibla leveransvillkor och el till lägsta möjliga pri-
ser.
Det här är ingen framhafsad reform. Tvärtom är
den väl förberedd och väl genomarbetad. Det arbetet
bedrevs länge under bred parlamentarisk enighet.
Inledningsvis medverkade i hög grad socialdemo-
kratin. Man bolagiserade Vattenfall, och man tillsatte
Ellagsutredningen. Arbetet togs sedan över av den
nya borgerliga regeringen och dåvarande näringsmi-
nister Per Westerberg. Våren 1994 lade regeringen
fram ett förslag till en ny ellagstiftning, och riksdagen
beslöt våren 1994 att genomföra reformen från den 1
januari 1995.
Trots det här gedigna beredningsförfarandet valde
Socialdemokraterna vid den tidpunkten att rösta nej
till elmarknadsreformen. Plötsligt riskerade den nya
ellagstiftningen att försvåra en kärnkraftsavveckling.
Plötsligt hotade den glesbygdskundernas ställning.
Plötsligt skulle elmarknadsreformen beröva Sveriges
riksdag och regering möjligheten att bedriva en aktiv
energipolitik.
Efter valet och regeringsskiftet valde den nya so-
cialdemokratiska regeringen att riva upp reformen.
Bara tolv dagar före ikraftträdandet uppsköts den på
obestämd tid. I stället gavs den sittande energikom-
missionen i uppdrag att titta närmare på och utreda de
plötsligt påkomna socialdemokratiska farhågorna.
Om det här kan sägas två saker, herr talman.
Den första kommentaren är att Energikommissio-
nen har fullföljt det här uppdraget. I våras presentera-
de vi i kommissionen ett delbetänkande där det fram-
gick att enligt Energikommissionens uppfattning
påverkar inte elmarknadsreformen förutsättningarna
för investeringar i ny kraftproduktion. Elmarknadsre-
formen försvårar inte heller möjligheterna till effekti-
vering av elanvändningen. Den låser definitivt inte
Energikommissionen i dess fortsatta arbete. Den gör
ingenting för att försvåra en aktiv energipolitik -
tvärtom gör kanske de nya ekonomiska styrmedlen på
en avreglerad elmarknad energipolitiken ännu mer
verkningsfull än tidigare.
Energikommissionen kunde också konstatera att
utrikeshandeln inte var ett hot utan tvärtom ger oss
stora fördelar i form av lägre produktionskostnader
och bättre miljö. Inte heller fanns det några risker för
att en avreglering av elmarknaden skulle leda till en
våldsam export av el som skulle riskera att priserna
höjdes.
Kommissionens slutsats blev att elmarknadsre-
formen borde genomföras och det snarast möjligt.
Kommissionen lade fram en del smärre förslag till
justeringar i den vilande lagstiftningen som regering-
en nu tar upp i sin proposition. Men det är alltigenom
små, närmast kosmetiska förändringar, vilket tydligt
avslöjar att socialdemokratins invändningar våren
1994 faktiskt saknade grund.
Man kan fråga sig om motståndet då var ett utslag
av någon sorts reflexmässig oppositionspolitik. Den
mest näraliggande slutsatsen är naturligtvis ändå att
det var - återigen, frestas man tillägga - intern social-
demokratisk splittring och inte elmarknadsreformen i
sig som utgjorde problemet.
Den andra kommentar jag vill göra till dagens
ärende, herr talman, är att inga av de förslag som nu
framläggs i propositionen är av den digniteten att de
sakligt sett har motiverat ett ettårigt uppskov med
reformens ikraftträdande. Jag tycker nog att detta är
det allvarliga i den här frågan, eftersom det säger
någonting om vilka prioriteringar regeringen och
socialdemokratin gör.
Alla, även regeringen, är ju på det klara med att
långsiktighet och fasta spelregler är av vital betydelse
för investeringar, företagande och tillväxt. Ändå tilläts
den interna socialdemokratiska oenigheten i den här
frågan leda till att man med bara tolv ynka dagars
varsel inställde en reform som varit beslutad i över ett
halvår, som varit väl förberedd och som alla aktörer
på marknaden har ställt in sig på och förberett sig
inför.
Det är givet att den typen av veckopolitik skapar
förvirring, alldeles bortsett från att det naturligtvis
också har inneburit att de vinster vi kan göra på ratio-
naliseringar i distribution och produktion av elektrici-
tet hittills har uteblivit.
Men när det sedan visar sig, och det har det gjort
både i Energikommissionens betänkande och i dagens
proposition, att de invändningar som man haft och
som officiellt motiverat uppskovet i det närmaste varit
helt obefogade kan naturligtvis inte regeringen undgå
allvarlig kritik för det.
Detta är nu historia, herr talman. Nu har man tagit
sig samman, och vi kan i dag äntligen fatta ett beslut
som innebär att marknadens aktörer får klart besked
om vilka spelregler som gäller på elmarknaden. Det är
givetvis mycket positivt.
Vi kan också konstatera att det beslut som vi fattar
senare i eftermiddag kommer att fattas under bred
parlamentarisk enighet. Det finns invändningar från
Miljöpartiet och Vänsterpartiet samt ett antal över-
körda ledamöter av den socialdemokratiska riksdags-
gruppen, men det kan vi kanske, herr talman, leva
med. Det förändrar dock inte faktum: Det finns i dag
ett brett parlamentariskt stöd för att äntligen genomfö-
ra reformen.
Vi moderater har invändningar på en mindre punkt
som har med utrikeshandeln med el att göra. Energi-
kommissionen visade nämligen i sitt delbetänkande
att statsmakterna med det gamla, vilande lagförslaget
har det inflytande över utrikeshandeln som man kan
begära att staten skall ha. Energikommissionen säger i
delbetänkandet rent ut att det i ett kortare tidspers-
pektiv inte finns något behov av ökade möjligheter till
kontroll och styrning.
Nu vill regeringen ändå införa ett särskilt konces-
sionsförfarande för varje kontrakt som ingås för ex-
port eller import av el. Man vill också slå fast att alla
eventuella tillkommande utlandsförbindelser skall
ägas och förvaltas av staten. Med stöd i Energikom-
missionens betänkande finner vi detta onödigt, och vi
yrkar avslag på regeringsförslaget i dessa delar.
För formens skull, herr talman, ber jag att få yrka
bifall till den gemensamma reservation som Modera-
terna och Folkpartiet liberalerna har avgivit, reserva-
tion nr 7. Jag yrkar också bifall till den motivreserva-
tion som Moderata samlingspartiet, Folkpartiet libera-
lerna och Kristdemokratiska samhällspartiet har av-
givit i reservation nr 4, som handlar om ägarförhål-
landena i Vattenfall.
Talmannen har för någon tid sedan påtalat det
oartiga och otillständiga i att ledamöter som debatte-
rar här i kammaren avlevererar sina inlägg och sedan
lämnar kammaren utan att höra vad andra debattörer
har att tillföra. Jag delar talmannens uppfattning på
den punkten, och jag vill därför oförbehållsamt be
kammaren om ursäkt för att detta är just vad jag strax
kommer att göra, nämligen avvika härifrån. Detta
beror inte på ointresse utan på att jag befinner mig i
en tvångssituation: Jag skall nämligen gå och delta i
ett sammanträde med Energikommissionen vars ären-
den är av sådan art att jag behöver vara med.
I det sammanhanget vill jag säga att Energikom-
missionen ju nu arbetar med sitt digra underlag för att
om en månad presentera sitt slutbetänkande och lägga
fram sina synpunkter på den framtida energipolitiken i
Sverige. När Energikommissionen tillsattes med den
uppgiften hade vi 18 månader till vårt förfogande.
Den nya regeringen förkortade den tiden i slutet med
en månad, och genom hattandet med elmarknadsre-
formen har kommissionen tvingats ägna betydande tid
åt just den frågan.
Detta har inneburit att Energikommissionen till sin
huvuduppgift har fått 9 månader i stället för 18 måna-
der till sitt förfogande. När jag nu avviker till Energi-
kommissionens sammanträde är det bl.a. för att fram-
föra uppfattningen att man faktiskt inte kan beröva en
statlig utredning halva den tid som står till dess förfo-
gande utan att det får konsekvenser.
Det är rimligt att Energikommissionen också i
slutskedet av sitt arbete bedriver det så att de experter
som kommissionen själv har engagerat får möjlighet
att ha synpunkter på det underlagsmaterial som tas
fram. Det är naturligtvis bra att man tar fram ett gedi-
get underlagsmaterial, men det är ju onekligen en
fördel, om man nu skall ha en kommission, att leda-
möterna får erforderlig tid för att ingående diskutera
och värdera det framtagna materialet.
Min slutsats är att det inte är möjligt för Energi-
kommissionen att till den 1 december på ett seriöst
sätt behandla, diskutera, processa och förankra det
digra utredningsmaterialet, som inte ens till alla delar
är färdigt. Moderaterna kommer mot den här bak-
grunden att begära utsträckt tid, så att kommissionen i
stället får avge sitt slutbetänkande under det första
kvartalet 1996. Att vi tvingas ta det steget beror ute-
slutande på regeringens hantering av elmarknadsfrå-
gan.