Herr talman! Som tidigare sagts i denna kammare
var det föregående borgerliga regering som både
inledde och genomförde avregleringen av elmarkna-
den. Det här drogs tillbaka av den socialdemokratiska
regeringen på grund av den stora osäkerheten om vad
som skulle hända. Vi gav Energikommissionen
tilläggsuppdraget att analysera konsekvenserna av en
sådan här avreglering, eller omreglering - en lek med
ord enligt min mening.
Energikommissionens arbete ledde till ett delbe-
tänkande där några små förändringar föreslogs. Dessa
ändringar gick naturligtvis i rätt riktning, men det var
inte på långt när tillräckligt för att övertyga mig och
många andra. Enligt min och många andras mening
var det alltför många osäkerhetsfaktorer som trädde
fram. Dessa osäkerheter uttrycks i propositionen i ett
förslag om fortsatt utredning och uppföljning. Det är i
och för sig vällovligt att man, när så stor osäkerhet
råder, ser till att det blir utredningar och uppföljning-
ar. Propositionen andas dock en alltför stor osäkerhet
och bör därför avslås.
Herr talman! Jag har försökt att hitta motivet till
denna omställning av den svenska ellagstiftningen,
men jag har inte lyckats. Att ta ytterligare ett steg mot
en avreglering och att låta marknaden styra svensk
elförsörjning och de svenska elpriserna bortom den
politiska församlingens möjlighet att påverka tycks i
dag vara ett självändamål.
Motivet, en effektivisering av elmarknaden och en
stärkt ställning för konsumenterna, åtföljs i betänkan-
det av en mening om att denna effektivisering med
ökad konkurrens verkar komma - där finns också en
osäkerhet - enskilda konsumenter till del. Visst låter
det bra! Men sedan redovisas att NUTEK, Konkur-
rensverket och Svenska kraftnät får i uppdrag att
övervaka och följa händelseutvecklingen. Här redovi-
sas ju också en klar osäkerhet om följderna av refor-
men.
I motionerna N25, N26 och N27 lyfter vi motionä-
rer fram en hel del problem som icke är lösta och där
det finns en oerhört stor osäkerhet. Vi lyfter fram
glesbygdskonsumenterna. Hur skall detta komma dem
till del? Kan man tänka sig att sitta uppe i Åsele
hemma i vardagsrummet framför en dator och där
följa elmarknaden och elbörsen efter att först kanske
ha investerat 5 000 eller 10 000 kr i en ny mätare för
att nästa dag kunna köpa den billigaste elen? Det är
nonsens, och det är fåfängligt att tro att svenska hus-
håll skall hantera sina elkostnader på det sättet.
När det gäller glesbygdskonsumenterna avstyrker
utskottet med motiveringen att grund saknas för vårt
tvivel att det här skall komma nämnda konsumenter
till godo. Även här uttrycks ju en stor osäkerhet. Det
är faktiskt det enda ställe som vi har hittat där man
argumenterat mot de motiv som vi motionärer fört
fram.
När det gäller förslagets inverkan på omställning-
en av vårt energisystem påpekar Energikommissionen
att det inte är möjligt att med säkerhet avgöra om
faktorerna i förslaget kommer att öka eller minska
investeringarna i vårt energisystem. Energikommis-
sionen har inte sagt att detta underlättar, vilket tidiga-
re framförts i denna kammare. I stället har man sagt
att man inte kan avgöra den saken. Här kommer också
en osäkerhet fram.
Jag tycker att detta är att föregripa det stora ener-
gipolitiska beslut som vi står inför - ja, ett av de stör-
re energipolitiska beslut som svenska parlamentariker
och svensk politik kommer att stå inför. Här föregri-
per vi Energikommissionens slutbetänkande. Vi före-
griper alltså det beslutsunderlaget och rycker bort en
del av verktygen för att kunna ställa om vårt energi-
system.
I motsats till utskottsmajoriteten tror jag faktiskt
att omställningen därmed försvåras. Jag tror alltså att
vi försvårar den omställning som egentligen kan ske
när det gäller avvecklingen av kärnkraften och inves-
teringar i nya energikällor.
Herr talman! Motionerna N25 och N27 har som
utgångspunkt att vi i dag har en väl fungerande el-
marknad. Både i ett europeiskt och i ett internationellt
perspektiv har vi låga elpriser, vilket Arne Kjörnsberg
mycket bra utvecklade. Det gäller såväl industrin som
hushållen. Vi ser därför stora hot inför den omställ-
ning som liggande förslag innebär. Propositionen
leder egentligen mycket långt.
Det råder inga delade meningar om att vi i dag har
låga elpriser. Det har vi också hört i denna kammare.
Alla är överens om att vi i dag har oerhört låga elpri-
ser. Vi har dessutom hög elsäkerhet och hög leverans-
säkerhet i elsystemen. Det borde inte råda delade
meningar om att styrningen av energin har varit ett
viktigt samhällsplaneringsinstrument. Detta överläm-
nas nu till marknaden. Samtidigt måste jag hålla med
de talare som sagt att det här underlättar en privatise-
ring av Vattenfall.
Den regionalpolitiska propositionen 1994/95:161
anger att de övergripande målen för regionalpolitiken
skall vara uthållig tillväxt, rättvisa och valfrihet. Lik-
värdiga villkor skall skapas för medborgarna i hela
riket.
Det upplevs egentligen som ganska motsägelse-
fullt att vi nu tar bort ett av de kanske viktigaste inci-
tamenten när det gäller att bedriva en regionalpolitik
som syftar till att uppfylla nämnda mål. Dels slår
förslaget hårt mot vår glesbygd, dels blir det stora
påfrestningar på vår elintensiva industri som är utpla-
cerad på bruksorter runt om i vårt land.
Den föreslagna enerigiomställningen kan få en
betydande inverkan på våra basindustriers utveckling
beroende på att vi öppnar vägen för en snabb anpass-
ning av svenska elpriser mot världsmarknadsnivå.
NUTEK:s scenariestudie när det gäller Långtids-
utredningens bilaga 6, Tillväxtalternativet, visar att en
tillväxtprocess som drivs av en strukturomvandling
skulle kunna resultera i dramatiska förskjutningar av
industriproduktionen och nettoexportens samman-
sättning under en 30-årsperiod. Skogsindustrins netto-
exportandel exempelvis skulle minska från 50 % år
1992 till 20 % år 2010. Det är alltså gigantiska för-
ändringar som föreslås.
Skogsindustrin skulle i detta fall bromsas av
energiprisutvecklingen - alltså inte på grund av kapi-
talbrist eller brist på arbetskraft, utan på grund av att
vi tar felaktiga beslut i fråga om energin.
Herr talman! De största försämringarna i samband
med denna avreglering kommer som vi ser det natur-
ligtvis att drabba konsumenterna i glesbygden. För-
slaget om att nättaxan skall vara avståndsberoende
kommer inte att få full genomslagskraft direkt, men
efter en övergångstid på fem år är jag helt övertygad
om att glesbygden kommer att ligga väldigt långt ner
på prioriteringslistan när det gäller att leverera elkraft.
Dels är man starkt beroende av el, dels har man en
oerhört låg förbrukning. Vem vill leverera till små
kunder?
Elmarknaden i framtiden är för viktig för att utsät-
tas för sådana här experiment. För att ändra de nuva-
rande, fungerande systemen i den omfattning som
föreslås måste man kunna bevisa att samhällsekono-
miska vinster uppnås vid denna omdaning. Effekterna
av tidigare avregleringar borde stämma till eftertanke.
Ta avregleringen av flyget som på ett mycket drama-
tiskt sätt försämrade kommunikationerna i vår gles-
bygd. Menar vi i Sveriges riksdag allvar med att hela
Sverige skall leva, borde vi stanna upp och närmare
utvärdera och analysera vad vi håller på med.
Det har meddelats att regeringen nu avser att till-
sätta en utredare med uppdrag att se över hur föränd-
ringarna inom den statliga sektorn har påverkat den
regionala utvecklingen samt vilka konsekvenserna av
privatiseringar, avregleringar och bolagiseringar har
blivit. Vidare sägs att utredningen skall ligga till
grund för regeringens fortsatta arbete. Detta är bra.
Men varför skall vi då hasta fram en massa avregle-
ringar innan vi vet vad konsekvenserna blir?
Tidigare beslut som näringsutskottet tog 1992 och
som Arne Kjörnsberg redogjorde för står jag fortfa-
rande bakom. Men detta är naturligtvis en avkrok som
absolut inte har någonting med det nämnda beslutet
att göra.
Enligt min mening har de negativa effekterna av
avregleringen varit betydligt större än de positiva. För
att gå vidare måste vi i vårt beslutsunderlag kunna
uttrycka oss med större säkerhet än vad vi gör i den
här propositionen. Den oro som det ges uttryck för i
kommunerna, hos LO-distrikten, hos LO centralt,
bland enskilda konsumenter och i viss mån också hos
företag visar på en misstro mot avregleringsförslaget.
Vi kan titta på Assi Domän, Gränges och Avesta
Sheffield. De har de sista dagarna hastat fram och
tecknat långa kontrakt om energi med Vattenfall.
Varför gör man det? Jo, naturligtvis av den anled-
ningen att man är helt övertygad om att de svenska
elpriserna kommer att justeras mot världsmarknads-
priser. Industrins konkurrenskraft kommer att försäm-
ras. Nu tecknas upp till tjugoåriga kontrakt, för att
man vill tillskansa sig själv skadeslöshet. Och vilka
kommer att drabbas? Jo, naturligtvis konsumenterna.
Vi får inte låta avregleringarna bli ett självända-
mål. Därför hemställer jag att riksdagen avvisar för-
slaget. För mig liksom för Arne Kjörnsberg är det så
att problematiken kring den tekniska hanteringen när
det gäller behandlingen av detta ärende i kammaren
har gjort att jag inte kan yrka bifall till min motion.
Precis som Arne Kjörnsberg inser jag att mina syn-
punkter är tillgodosedda i reservation 2 och jag kom-
mer i omröstningen att stödja den reservationen.
I detta anförande instämde Bengt Kronblad, Arne
Kjörnsberg, Leo Persson, Barbro Hietala Nordlund,
Axel Andersson, Sigrid Bolkéus, Sven Lundberg,
Rune Berglund, Carin Lundberg, Bengt-Ola Ryttar,
Lennart Klockare, Birgitta Gidblom, Eva Persson
Sellin, Ulf Kero, Kristina Zakrisson, Lars U Granberg
(alla s) samt Birger Schlaug (mp).