Herr talman! Jag hade inte tänkt begära replik, men jag fick något slags kredd av Hanif Bali, så jag var tvungen att komma upp och försvara mig. Det var lugnt; det visade sig att det berodde på en missuppfattning från Hanif Balis sida.
Jag tog i mitt huvudanförande upp innehållet i både direktiven och arbetsmarknadspolitiken i allmänhet. Det är precis detta som förklarar varför det inte alls har varit ett hattande från vår sida. Som jag sa kan det mycket väl finnas anledning att på olika sätt följa upp Arbetsförmedlingens verksamhet. Det görs också på olika sätt. Det kan finnas anledning att göra en bredare och större utredning angående arbetsmarknadspolitikens effekter och så vidare. Men det är just innehållet i direktiven som vi pratar om nu och som har föranlett denna debatt. Det är att sträcka på svenska språkets gränser att säga att vi ska ha en förutsättningslös utredning enligt exakt de här förutsättningarna. Det är inte seriöst att prata på det sättet.
De direktiv som ni nu vill återuppliva är en effekt av en intern dragkamp i den tidigare borgerliga regeringen, om vi ska se på det helt ärligt. Centerpartister och säkert en och annan ung moderat har velat gå ännu längre och tokprivatisera, vilket de inte har fått igenom. Då skriver man ett luddigare direktiv som går åt det hållet men inte riktigt säger det rakt ut.
Varför skulle det vara bra för Sveriges arbetslösa och för dem som jobbar på Arbetsförmedlingen att resultatet av den kohandeln ska bredas ut över deras arbete en gång till? Det är huvudfrågan, och där är det du som är svaret skyldig, Hanif Bali.