Herr talman! Innan jag går in på mitt anförande vill jag bara kommentera en sak om utredningsdirektiven.
Jag är säker på att jag vid det beredningsmöte när Socialdemokraterna tog upp handsken och ville förhandla med Alliansen föreslog att om Socialdemokraterna har synpunkter kan man lägga till egna direktiv till utredningen. Den möjligheten fanns, och den har man inte tagit.
Därmed ter sig Raimo Pärssinens inlägg i den frågan något märkligt. Det kan väl inte vara fel att utreda även om det grundar sig på den politiska motståndarens direktiv? Om det visar sig att utredningens förslag är plakat fel - fullständigt vansinniga - kommer de aldrig att genomföras. Om man själv vill utreda någonting som inte finns med i direktiven kan man göra ett tilläggsdirektiv. Den möjligheten hade regeringen, och den har man inte tagit.
Vi debatterar i dag i Sveriges riksdag behovet av en ordentlig genomlysning av Arbetsförmedlingens verksamhet, funktionssätt och framtida utveckling. Att vi över huvud taget måste ha debatten ter sig för mig minst sagt märkligt.
Grunden för bra och väl avvägda, framåtblickande och demokratiskt förankrade beslut är just beslutsunderlaget. Beslutsunderlaget när det gäller Arbetsförmedlingens framtida roll kommer från ett flertal håll. Det kan vara Riksrevisionens granskning, som om sanningen ska fram under senare år har riktat strålkastarljuset på stora och omfattande brister inom Arbetsförmedlingen, inte minst när det gäller etableringslotsarnas verksamhet. Det kan också vara den information som vi politiker får del av via kontakter med Arbetsförmedlingen, andra organisationer, arbetsmarknadens parter, enskilda och uppgifter i medier.
En statlig utredning är ett av de viktigaste verktygen som vi politiker förfogar över när det gäller beslutsunderlaget för framtida viktiga beslut. En utredning är inget färdigt förslag. Det är ingen proposition. En utredning är en utredning. Med utgångspunkt i det som har kommit fram i en utredning kan man sedan lägga fram en proposition. Av just den anledningen ter sig det faktum att den rödgröna regeringen avslutade den nu debatterade utredningen mycket märkligt.
Kanske man bättre förstår handlandet om man läser reservationen från S, V och MP: "I stället för den överdrivna detaljstyrning och de omfattande återrapporteringskrav som infördes av alliansregeringen får myndigheten och de enskilda arbetsförmedlarna nu större spelrum att verka på bästa möjliga sätt. Matchningen på arbetsmarknaden ska förbättras" - vad nu det kan innebära - "och förmedlingsverksamheten ska, som det uttrycks i regleringsbrevet, 'bättre anpassas till arbetsgivares och arbetssökandes enskilda behov'." Man skriver nästan triumfatoriskt: "Så enkelt och så svårt är det."
Herr talman! Regeringen hänvisar till det pågående förändringsarbetet inom myndigheten, formulerar några ospecifika målsättningar och lämnar över till myndigheten att ta ansvar för regeringens bristande initiativförmåga. Det är precis vad regeringen gör. Det är självklart att samtliga statliga verksamheter och myndigheter alltid över tid har ett behov av ett ständigt internt pågående förändrings- och förbättringsarbete inom de ramar som politiken har satt.
Herr talman! Detta förtar inte ansvaret för oss politiker att sätta de ramarna, att utreda, att genomlysa, ta politiskt ansvar och föreslå nödvändiga politiska förändringar på ett mer genomgripande och strukturellt plan. Aldrig har väl en så handlingsförlamad och idéfattig regering tagit över styret av Sverige.
När jag kontrollerade nu på morgonen har den nuvarande regeringen efter fem månader hittills mäktat med att lägga fram 31 propositioner, varav många är påbörjade och förberedda av den förra regeringen. Det är i genomsnitt två propositioner per utskott, och då är budgetarbetet medräknat.
Just för tillfället finns det för riksdagens 15 utskott, EU-nämnden medräknad, sammanlagt tre propositioner, förslag från regeringen, för riksdagens ledamöter att läsa in sig på och eventuellt motionera om.
Inställda utskottsmöten är numera mer regel än undantag för riksdagens arbetsmarknadsutskott. Det var inställt i tisdags och kommer att vara inställt på tisdag. Detta gäller i stort sett samtliga utskott, utifrån de signaler jag fått från mina kolleger.
Vi har massarbetslöshet, problem med enormt hög ungdomsarbetslöshet, ett skenande utanförskap och en dysfunktionell integrationspolitik, och ett av riksdagens viktigaste utskott är sysslolöst på grund av regeringens bristande initiativförmåga.
Med detta i beaktande vill jag tacka Alliansen för att vi kan ha denna debatt. I eftermiddag kan vi förhoppningsvis fatta ett beslut och uppmana regeringen att återuppta en utredning som kanske någon gång i framtiden kan utmynna i en proposition för förändring så att vi får något att göra i utskottet för att påverka den svenska arbetslösheten och Arbetsförmedlingens funktionssätt.
Sedan får vi se om regeringen lyssnar. Socialdemokraternas gruppledare gick ut direkt efter att betänkandet justerades och sa att regeringen kunde strunta i tillkännagivandet. Det återstår att se om man kan strunta i det.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen.