Herr talman! Äntligen! Så uttryckte jag och många med mig det för ett år sedan när den utredning tillsattes som skulle se över Arbetsförmedlingens uppdrag och verksamhet. Initiativet hyllades då av i stort sett alla - parterna och partierna, till och med en hel del oppositionspartier.
Centerpartiet och Kristdemokraterna hade länge försökt få utredningen på plats, och slutligen hade våra argument landat hos våra allianskolleger.
Att allt inte skulle få fortsätta orört efter regeringsskiftet i höstas förvånade ingen. Att byta utredare och lägga till eller eventuellt dra ifrån i direktiv hade jag säkert kritiserat men inte förvånats över. Men att en översyn, som när den kom hyllades av både S och MP, lades ned är upprörande.
Det uppdrag som Arbetsförmedlingen har är komplext. Arbetsmarknaden förändras snabbare, och det skiljer stort mellan regioner och mellan branscher. De som behöver Arbetsförmedlingens tjänster - arbetsplatser och arbetssökande - lever i den verkligheten och behöver ett snabbfotat, flexibelt och professionellt stöd. Det har AF inte motsvarat på länge.
Utredningens uppdrag var att lyfta på alla stenar - organisation och styrning - men också de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Utredningen skulle också se över hur andra aktörer kan bidra. Därför är det med glädje som utskottet och riksdagen i eftermiddag kan ge regeringen en bakläxa: att återuppta utredningen senast den 15 april. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkande AU6.
I dag är Arbetsförmedlingen både förmedlare och kontrollant - terapeut och polis. De är både utförare och upphandlare av konkurrenter. De är också den myndighet som åtnjuter lägst förtroende hos svenska folket. Sedan 90-talet har de inte granskats. Vi tycker att det är på tiden.
Det är ingen hemlighet att Centerpartiet länge har jobbat för att pröva samma modell som Australien prövat i närmare 20 år, nämligen en ren myndighet som fattar myndighetsbesluten om ersättningar och om vilket stöd enskilda har rätt till, fristående aktörer som sedan utför matchning, coachning och utbildning till varaktiga jobb och mer makt hos den som söker arbete att välja vem man vill ha hjälp av genom en jobbpeng.
I det arbetet har jag haft ett nära samarbete med Miljöpartiet. Det är synd att tredje vice talmannen inte är på plats i dag, för Esabelle Dingizian och jag har haft flera seminarier tillsammans.
Jag måste ställa en fråga till Miljöpartiets ledamot, som nu ser ut att ha lämnat kammaren. Min fråga till Marco Venegas var: Har han ändrat ståndpunkt?
Jag läser i motionen: "Koppla ihop de fristående utförarnas ersättning med den arbetssökandes unika egenskaper och behov av stöd samt resultatet - det vill säga om utföraren lyckas hitta jobb åt den arbetssökande.
Ranka både de fristående utförarna och Arbetsförmedlingens förmedlingsverksamhet för att den arbetssökande ska kunna göra ett informerat val - - -
Ge de fristående utförarna större möjligheter att utforma vilka insatser som den arbetssökande behöver. Samtliga punkter skulle kunna testas genom ett utökat användande av LOV för alla de tjänster som Arbetsförmedlingen erbjuder."
För att genomföra allt detta krävs faktiskt utredningsunderlag.
Min fråga till Miljöpartiet hade jag gärna ställt till Marco Venegas om han hade varit kvar, men den får fara ut i rymden. Om det finns en miljöpartist någonstans som kan svara vore det intressant att få veta hur de kan ställa sig bakom en politik som omöjliggör förutsättningar för att genomföra den arbetsmarknadspolitik som de, åtminstone fram till valet, sa sig stå för.