Herr talman! Vi är helt överens om att en jättestor utmaning för Arbetsförmedlingen och för hela samhället är etableringen. Här finns det ett arbete i respektive parti, vilket vi känner till. Regeringen jobbar naturligtvis också stenhårt med denna fråga. Vi får se vad som kommer ut av det. Men vi är överens om att det måste bli bättre. Det krävs mer resurser, och vi måste svara upp mot stora behov. Därför tror jag inte att det kommer att vara något bekymmer i Sveriges riksdag.
När det gäller direktiv är det vanliga, precis som Annika Qarlsson sa, att man byter utredare och ändrar lite i direktiven. Men något som man måste ta i beaktande var att det var precis motsatt tillfälle när ni satt i regeringen. Då åkte ni på en besparing på Regeringskansliet på 300 miljoner, tror jag. Nu är det 200 miljoner. Då är det lätt att se var man snabbast kan spara. En utredning kostar ungefär 1 miljon kronor, och man har ett kansli på runt 20 personer med gamla direktiv.
Visst ska vi se över Arbetsförmedlingen. Det kommer snart att ske nya översyner av Arbetsförmedlingen också. Men vi hade kunnat vara helt överens om detta i stället för att hålla på och bråka om gamla direktiv. Det är därför som jag säger detta. Men jag säger det inte med någon aggressiv ton till vare sig Roger Haddad eller Annika Qarlsson. Hanif Bali undantar jag faktiskt. Vi har faktiskt kunnat komma överens om detta, nämligen att vårt skötebarn i arbetsmarknadsutskottet, Arbetsförmedlingen, måste fungera bättre.
Jag tycker att det här är en diskussion där det blir slag i luften eftersom vi egentligen är överens om att Arbetsförmedlingen verkligen måste ses över, och det är ett förändringsarbete på gång. Men jag undrar: Varför dessa gamla direktiv?