Herr talman! Nu fick vi lyssna på Ismail Kamil under sex minuter. Det som slår mig är att här har vi en företrädare för Folkpartiet som står i en debatt om svensk utrikespolitik och mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik och håller ett anförande - och inte med ett ord, inte med ett kommatecken nämns ordet kvinnor. Inte med ett ord eller ett kommatecken nämns ordet jämställdhet. Det är som om en majoritet av jordens befolkning har försvunnit ur Folkpartiets utrikespolitik.
Jag måste säga att jag blir förvånad. Hur är det möjligt för en folkpartist att hålla ett anförande i en debatt om mänskliga rättigheter utan att nämna alla de orättvisor, all den diskriminering och alla de brott och kränkningar som begås mot kvinnors rättigheter runt om på jordklotet? Jag är fullt medveten om att det är ett ganska klassiskt grepp från oppositionen att säga: Ni har inte nämnt någonting om detta i ert anförande. Det brukar vi ta till ibland, och det är inte alltid helt hederligt eller ärligt. Men nu talar vi om majoriteten av jordens befolkning.
Jag minns en tid i denna kammare när det var Birgitta Ohlsson som företrädde Folkpartiet. Då var man garanterad att varje anförande i nästan varje debatt skulle vara ett brandtal för kvinnors rättigheter. Jag måste säga att jag många gånger stödde det som Birgitta sade. Hon hade många kloka invändningar.
Men när Birgitta Ohlsson blev statsråd och i stället ersattes av tre män från Folkpartiet i utrikesutskottet dog uppenbarligen också engagemanget för kvinnors rättigheter. Jag har lyssnat, och jag har läst, och jag ser inte ett enda kommatecken från Folkpartiet när det gäller kvinnors rättigheter.
Frågan till Ismail Kamil är: Varför är ni så tysta från Folkpartiet? Är det feministiska engagemanget dött och begravt nu när Birgitta Ohlsson har flyttat över på andra sidan vattnet?