Herr talman! Tack, Bodil Ceballos, för dina frågor! Jag tror inte att jag förstod dina två första frågor, men du kanske kan återkomma till dem.
Jag lyfte precis i mitt anförande att det är oerhört viktigt att vi inte hycklar, att vi tittar på vad vi gör både inom EU och i varje land. Det handlar om hur vi hanterar och bemöter de mänskliga rättigheterna i de nationella staterna men också internt i EU, som en byråkratisk apparat. Hur hanterar man EU-medborgare, och hur ser den demokratiska processen ut däremellan?
Det tycker jag är viktigt. Det är nämligen någonting som jag har lärt mig av mitt arbete, till exempel när jag var i Irak och pratade om att man i demokratiska stater gör så här. Då är det lätt att slå hål på min argumentation genom att bara säga: Men ni i väst låter ju inte kvinnor bära slöja. Är det demokratiskt att en kvinna inte får välja sin klädsel?
Hur hanterar vi våra egna processer? Hur ser vi på mänskliga rättigheter i våra egna kretsar, i våra egna länder? Det är oerhört viktigt.
Detta är inte bara nyttigt för oss som politiker. Det är jätteviktigt för våra medborgare att vi har den respekten för deras rättigheter som individer. Men det är också viktigt för vår trovärdighet som en aktör internationellt för de mänskliga rättigheterna.
Jag är inte alls rädd för ett införande av en intern revision och en intern utvärdering. Tvärtom förstår jag inte varför det inte har hänt tidigare.
Samtidigt är det viktigt att vi, när vi har en sådan här intern utvärdering och en revidering, har instanser dit människor kan vända sig och klaga, så att de får någon form av upprättelse och en lösning på det problem som man har hittat.
Jag får kanske återkomma till företagsansvar i nästa replik. För jag blev lite eld och lågor över det här, så jag hinner nog inte nu.