Herr talman! Jag vill börja med att fråga vad Abir menade. Jag tyckte att du sade att MR gäller när man kommer ut i världen. Jag förstod inte riktigt på vilket sätt.
Jag tänker så här: När vi talar om MR här i Sverige talar vi oftast om de politiska och medborgerliga mänskliga rättigheterna. Det är det som har störst fokus. De ekonomiska, sociala och kulturella är lite vid sidan av. Men sedan kan man komma till exempel till Indien. Vi var på utskottsresa för några år sedan och besökte MR-kommittén. De talade i princip bara om de ekonomiska, sociala och kulturella hela tiden och om hur viktiga de var.
Det beror alltså på vart i världen man kommer. Visst, vi säger mänskliga rättigheter, och alla tänker positivt på någon del av de här mänskliga rättigheterna. Men det är inte så att vi talar samma språk. Därför undrar jag lite grann vad det var du tänkte på.
Sedan tänker jag på det du sade om MR, att de inte kränks lika mycket, i alla fall, i demokratier. Men det är ändå så att MR ständigt kränks, också i demokratier, även i Sverige. Det är viktigt att man har den här granskningen, som du också talar om. Det handlar om att vi ska ha en granskning i EU-länderna.
Det som jag funderar över när det gäller EU är: Varför ska den här granskningen också handla om MR i utrikespolitiken? Det är oerhört viktigt att EU också granskar vad de själva gör, för där är det brister. Det är svårt att granska sig själv, men vi får inte låta bli att granska EU bara för att det är svårt. Vi måste vara framåt där också.
Men det som jag egentligen ville fråga om är just det som jag tog upp i min förra fråga till Elisabeth om företagens ansvar.
Jag vet inte om ni i Centerpartiet, som är ett företagsvänligt parti, delar uppfattningen att de här riktlinjerna ska vara frivilliga eller om ni också ser behovet av att ha bindande regelverk för att stötta de goda företagen i konkurrensen med de dåliga företagen.