Fru talman! När det gäller Svalbard gör regeringen ingen annan bedömning än Försvarsberedningen. Svalbard är norskt territorium under de villkor som Svalbardstraktatet föreskriver. Regeringen stöder Norge politiskt i förhållande till det ryska ifrågasättandet av status quo kring den folkrättsliga regleringen av Svalbard.
Det svenska stödet innebär dock inte nödvändigtvis att Sverige delar de norska havsrättsliga tolkningarna avseende de omkringliggande havsområdena som inte explicit täcks av Svalbardstraktatet.
I arbetet med att Arktisstrategin har vi gjort ett medvetet val att inte inkludera explicit text om olika bilaterala tvister, en fråga som är aktuell även i andra sammanhang just nu.
När det gäller isen är det inte alls så konstigt. Rysslands militära agerande är en viktig faktor eftersom 50 procent av den arktiska landmassan utgörs av Ryssland. De har en väldigt lång kust mot Norra ishavet. Isen har setts som en naturlig skyddsbarriär för Ryssland. När isen nu smälter anger Ryssland ett ökat behov av att kunna skydda sin kustgräns med ett framskjutet militärt försvar.
Låt oss komma ihåg att den ryska militära närvaron i regionen var mycket hög också under kalla kriget, av rent militärstrategiska orsaker. Den logiken har nu kommit tillbaka i takt med de ökade geopolitiska spänningarna. Det är alltså inget konstigt att man agerar så och inget konstigt att Nato, västmakterna och Sverige reagerar på det.
Vad gäller Östersjön får jag återkomma i nästa replikskifte.