Fru talman! Jag tycker att detta är en kväll av delvis samförstånd. Jag håller med i mycket av det som Magnus Ek resonerar kring. Det stämmer ju att Ryssland har stått för de stora aggressionerna med attacker på andra länder, framför allt östra Ukraina, annekteringen av Krim och så vidare. Så är det ju i ett historiskt perspektiv.
Lite längre tillbaka har vi sett USA, Storbritannien med flera invadera Irak och Afghanistan. Men det ligger alltså lite längre tillbaka.
Men man måste ha klart för sig att USA och Nato inte är helt fria från ansvar här. Donald Trump var den som inte skrev under överenskommelsen i Rovaniemi. Nu rörde den inte säkerhetspolitik utan framför allt klimatfrågan, men det var ändå USA som gick från det arktiska bordet och sa att man inte ville vara med. Det var inte ryssarna som gjorde det.
Det är Nato som har höjt sina försvarsanslag till 2 procent i alla medlemsländer. Det är Donald Trump som har tryckt på för det och därigenom höjt hotbilden i hela världen, oavsett om det gäller Ryssland eller Kina. Man har höjt insatserna på det sättet. Nu ser vi också att den nye president Biden, som inte alls är den fredsduva som en del vill måla ut honom som, så sent som i förra veckan bombade olika typer av mål i Syrien. Detta skapar såklart konflikt med Ryssland, som också finns på marken i Syrien. Nu bombade man inga ryska mål, men det komplicerar ändå situationen i världen.
Det jag saknar i regeringens politik är lite mer tydlig nedrustning, att man tittar på kärnvapenfrågan och tittar på hur man kan skapa kärnvapenfria zoner i det här området och om man kan skapa fler demilitariserade zoner. Det finns i dag demilitariserade zoner på Åland och på Svalbard. Jag tror att det är viktigt för svensk säkerhetspolitik att värna de demilitariserade zonerna just för att minska aggressionerna mellan stormakter som Ryssland, USA och Kina men också mellan oss mindre stater i den arktiska regionen.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 mars.)