Fru talman! Jag har i mitt tidigare anförande, liksom kollegorna gjorde i utrikesdebatten i förra veckan, redogjort för Centerpartiets syn på de säkerhetspolitiska aspekterna här, där vi har en del skillnader jämfört med regeringen. Jag fick också en del klarhet i den fråga som kom upp i ett tidigare replikskifte, och jag skulle därför vilja ägna detta replikskifte åt just miljöaspekterna av Arktisstrategin.
Min fråga till utrikesministern är: Varför tar man med resonemangen om grön infrastruktur? Om jag ska vara riktigt ärlig, fru talman, är min farhåga att man har slängt in ett värdeord som man inte riktigt vet eller har reflekterat över vad det betyder och vad det ska innebära i sammanhanget.
Enligt min och Centerpartiets mening är det rimliga sättet att se på saken att vi har landområden i Sverige och i den övriga arktiska regionen där vi ska balansera de boendes rätt att utnyttja naturresurserna på ett hållbart sätt med urfolks rättigheter och med vikten av att värna en ofta sårbar miljö.
När det gäller de marina resurserna och framför allt olje- och gasutvinningen i de marina områdena borde Sverige göra allt vi kan för att hålla emot där. Det finns ingenting i resonemanget om grön infrastruktur i Arktis som stärker det, utan snarare urholkas det. Det bygger i grunden på resonemanget att vi har exploaterade områden där vi ska värna och upprätta korridorer och på något vis arbeta för att naturvärdena ska finnas med lite vid sidan om.
Det kan vara rimligt att ha detta angreppssätt i andra delar av Sverige och i andra delar av världen. Men då måste man också klara av att definiera detta.
Fru talman! Jag kan säga att regeringens arbete för att försöka definiera de regionala handlingsplanerna för grön infrastruktur i de delar av Arktis som ligger i Sverige - i Norrbotten och Västerbotten - inte imponerar. Det finns inte en klar och tydlig definition. Det är inte definierat vem som ska göra vad. Och kartmaterialet stämmer inte med verkligheten. Detta vill jag ha svar på från utrikesministern.