Fru talman! I det första ledet av utrikesministerns replik finns det en ganska rimlig syn. Där beskrivs i princip det som vi vill se. Där tror jag att vi har en hyfsad samsyn.
Men då kvarstår frågan: Varför ska man plocka in dessa resonemang?
Vi kan kolla på just rennäringen i Sverige och kolla på de län där regeringen har gett länsstyrelsen i uppdrag att upprätta handlingsplaner. Det är inte så att de bidrar till att skydda naturvärden för dem som utnyttjar marken, oavsett om det är inom rennäring, lantbruk, skogsbruk eller annat. De leder bara till en ökad otydlighet.
Detta är i och för sig en fråga utanför Arktisstrategin. Men det kan vara värt att ha med sig den. Inte ens när det gäller vårt eget arbete med en grön infrastruktur i Sverige klarar man av att reda ut definitionen av vad den innebär, framför allt vad den i praktiken innebär för den som använder den.
Därmed kvarstår min fråga: Varför är detta viktigt att betona i Arktisstrategin?
Jag har redogjort för varför jag tror att det finns en fara med att öppna upp detta, alltså att man urholkar det första ledet som var viktigt, att faktiskt se till att på alla sätt värna de marina miljöerna och de marina ekosystemen. Där vet vi att vi kommer att ha en svår kamp att vinna. Vi vet att det finns stora politiska och ekonomiska intressen som driver på för att plocka upp olja och gas som borde vara kvar i backen och under havet. Vi vet att det finns många krafter som inte på ett hållbart sätt vill värna de redan sårbara marina ekosystem som stressas av klimatförändringarna.
Varför ska detta plockas in, och kan vi i så fall definiera vad det innebär för de marina miljöerna och för Arktis utanför Sverige? Där tror jag att man är svaret skyldig, eftersom man har lagt in dessa resonemang i Arktisstrategin.
Jag har inte klarat av att få ett riktigt gott svar av mina kollegor i riksdagen på detta. De verkar mest förvånade över att frågan kommer upp. Det gör mig faktiskt lite bekymrad och en aning besviken.