Fru talman! Det har varit intressant att lyssna på Magnus Ek i kväll, både i anföranden och i replikskiften - även nu.
Jag tycker att det som Maria Nilsson har varit inne på också har varit intressant att lyssna på. Jag tycker att det är viktigt att som svensk politiker ändå försöka förstå den ryska björnen - om vi kallar dem så - och hur de tänker och resonerar, utan att för den skull säga att deras världsbild är korrekt.
Jag tycker att det finns alldeles för mycket naivitet i den svenska debatten. Man målar upp Ryssland som hotet om och om igen och ser inte hur det från den ryska sidan går att göra exakt samma sak med vad som sker både i Sverige och - framför allt - inom försvarsalliansen Nato, som höjer bnp-anslagen till 2 procent och har stora övningar i Rysslands närhet. Vi ser nu att Nordnorge - Trøndelag - får stora amerikanska bombplan. Det är ändå relativt nära dem som denna typ av händelser sker. Radaranläggningar byggs också ut på Grönland och Färöarna.
Det är väldigt tydligt att detta är en upptrappning gentemot Ryssland för att möta den ökade militära upprustningen. Ryssarna kan ju dock se det precis tvärtom, som att det också är ett sätt att hota Ryssland.
Jag tror att Ryssland i en fredligare värld inte skulle känna ett behov av snögubbar på karga öar mitt ute i Arktiska havet. Det finns ändå någonting i deras narrativ som gör att de är beredda att sätta militär personal på obebodda öar mitt ute i ingenstans. Det kan ju finnas ekonomiska incitament till det, till exempel olja och gas, som Maria Nilsson var inne på. Men det finns såklart också säkerhetspolitiska dimensioner, och jag tycker att vi ska se dem lite bättre än vad jag tycker att en del borgerliga ledamöter gör. Jag tycker mig ändå höra en tendens hos Magnus Ek att försöka förstå dem.