Fru talman! Christer Nylander sade ingenting om karensdagen i sitt anförande. Jag efterlyste att han eller någon annan skulle träda fram och sätta klackarna i marken och säga: Nej, det blir ingen ytterligare karensdag.
Nu har du chansen att lämna ett besked på den punkten.
Jag vill diskutera en annan sak med dig, som du och jag har pratat om tidigare, nämligen de sociala försäkringarna. Av tradition brukar Folkpartiet och Socialdemokraterna vara överens om att vi ska ha försäkringar som omfattar så många som möjligt. Därför måste man höja det så kallade taket så att fler omfattas av framför allt sjukförsäkringen. Där bidrog ju ni folkpartister till att sänka taket så fort ni kom in i värmen i Rosenbad.
Senast vi diskuterade det här hänvisade du till statsfinanserna och utvecklingen på arbetsmarknaden och att det var restriktioner för att man inte kunde återställa taket till en nivå som är rimlig för att man ska få legitimitet kring den generella välfärdspolitiken.
Sedan dess har, precis som du sade från talarstolen, arbetsmarknaden förbättrats ytterligare och statsfinanserna stärkts ännu mer. Därför vill jag ställa två alternativa frågor till dig. Du behöver inte svara på bägge. Du kan svara på en av dem.
Hur mycket bättre ska statsfinanserna bli och hur mycket starkare ska utvecklingen vara på arbetsmarknaden innan ni bidrar till att taket i sjukförsäkringen höjs? Det är den första alternativa frågan.
Den andra frågan är: Hur litet ska Folkpartiet bli innan ni sätter klacken i marken och säger att ni inte sitter kvar i regeringen om ni inte får denna hjärtefråga genomförd?