Fru talman! Jag förstår att Christer Nylander vill tala om allt annat än den kommunala vuxenutbildningen och räkna upp andra reformer. Det kommer säkert ett stort antal reformer från Utbildningsdepartementet i dessa dagar. I min värld är det inte bara antalet som räknas utan också kvaliteten.
Studenter är helt uppenbart inte en prioriterad grupp. När man pratar om eventuella reformer handlar det om att de ska ha möjlighet att jobba mer, inte att man ska höja studiemedlen och ge människor en mer dräglig levnadssituation och möjlighet att studera.
De som vill skaffa sig mer och fördjupad kunskap möts av nedskärningar i komvux. Det var den frågan som jag ställde till Christer Nylander. Hur kan man försvara att man inte vill skapa ett samhälle som gynnar att man skaffar sig mer och fördjupad kunskap? Ni brukar fokusera på kunskap. I det här fallet slår man undan fötterna på den kommunala vuxenutbildningen. Hur rimmar det med en kunskapspolitik och värdering av skolan?