Fru talman! Det var väl lite halvkvädet. Det var inte direkt någon Ture Königson, som gav ett tydligt besked om hit men inte längre. Jag håller med Christer Nylander om att man ska vara försiktig med att ställa ultimatum i politiken. Men emellanåt måste man faktiskt sätta ned foten: Hit men inte längre.
Nu har vi en stark utveckling på arbetsmarknaden. Nu har vi urstarka offentliga finanser. Om det inte är nu som man ska återställa de sociala försäkringarnas legitimitet bland breda tjänstemannagrupper, när ska man göra det, Christer Nylander? Det är precis nu ni har möjlighet. Jag tror, dessvärre, att Folkpartiet kommer att dra det kortaste strået även den här gången. Ni har starka krafter i regeringen som inte gillar den generella välfärdspolitiken.
När din partivän Tobias Krantz var ute med en icke-nyhet på DN Debatt om att ni vill höja taket i sjukförsäkringen gick Stefan Attefall ut någon timme senare och sade att det inte blir så. Så kommer det heller inte att bli. Ni kommer att dra det kortaste strået. Vi har inte fått något besked på den punkten.
Låt mig ta upp en annan fråga som Christer Nylander själv var inne på, nämligen de ungas situation. Jag sade i mitt inledningsanförande att vi kan glädjas åt de nya siffrorna från SCB om att ungdomsarbetslösheten har sjunkit. Ändå finns 43 000 arbetslösa ungdomar. Jag måste ändå erkänna att utvecklingen går åt rätt håll. Men på en punkt i denna brinnande högkonjunktur går det åt fel håll, nämligen att antalet långtidsarbetslösa ungdomar ökar procentuellt lavinartat. De har ökat med 6 500, samtidigt som den generella ungdomsarbetslösheten sjunker. Berätta vad det beror på. Om du inte berättar det i detalj kan jag för riksdagens protokoll berätta. Det beror på de neddragningar som ni har gjort i arbetsmarknadspolitiken. Ni säger en sak, men ni gör en annan sak. Det är de långtidsarbetslösa som får betala priset.