Fru talman! Vi har i dag hört många säga att Sveriges ekonomi är stark. Det ligger mycket i det.
Riksgälden spår att vi får 130 miljarder i överskott i statens finanser i år. Statsskulden närmar sig under mandatperioden 25 procent av bnp, vilket är en mycket låg siffra. Vi har fortfarande hög sysselsättning. SCB säger i dag att vi i maj nådde 3,9 procent öppet arbetslösa. Många fler unga har fått jobb det senaste året. Sjukfrånvaron är dessutom sjunkande och 7 procent lägre än i april förra året. Det är en mycket positiv utveckling.
Många vill ta åt sig äran för denna positiva utveckling. Jag tror att man ska vara ärlig och säga att det framför allt är en stark internationell konjunktur som gör att det går mycket bra för Sverige i dag. Det är Kinas inträde på den globala marknaden, Indiens starka utveckling och USA:s utveckling de senaste åren som gör att vi har en internationell högkonjunktur som också Sverige mår bra av.
Men det är klart att man också måste fundera på varför det i detta läge går särskilt bra för Sverige. Svaret är att det är mycket beroende på de strukturreformer som gjordes under 90-talet. Det handlar om skattereformen, EU-medlemskapet, avregleringar och konkurrens. Det handlar också om ramverket för statsfinanserna och den självständiga Riksbanken. Och inte minst viktigt är att vi har många duktiga och framgångsrika företagare.
Det blir ofta för mycket tittande på konjunkturläget i dessa debatter. Men det man måste ställa sig frågan om är hur vi ser till att skapa en stark ekonomi på lång sikt.
De flesta bedömare, kanske alla, är överens om att alliansens jobbpolitik också gör sitt till. Det är svårt att säga exakt vilka effekter detta ger, men man måste nog säga att det handlar om tiotusentals fler jobb i det konjunkturläge vi befinner oss i. Det ger människor en chans att gå från bidrag till jobb, till ökad frihet och större marginaler i vardagen. För liberaler är detta mycket välkommet.
Regeringen är inriktad på att använda denna högkonjunktur på bästa möjliga sätt till att varaktigt höja sysselsättningen. Därför är det mycket positivt att ungdomsarbetslösheten just nu minskar kraftigt. Skillnaden i sysselsättningsgrad mellan svenskfödda och utlandsfödda minskar också.
Tidigare högkonjunkturer har kommit och gått men utanförskapet har bestått. Nu ser vi hur denna högkonjunktur innebär förändring. Som någon sade tidigare är vi för första gången på länge färre än en miljon människor som lever på sociala ersättningar. Under mandatperioden ska vi ned till 900 000. Nu måste vi ställa oss frågan hur vi når längre. Hur når man ännu längre när det redan är på väg åt rätt håll?
Läget just nu är att konjunkturen går in i en lugnare fas. Flera företag börjar få problem att hitta rätt arbetskraft, men det blir fortsatt fler och fler jobb. Antalet sysselsatta ökar med runt 184 000 mellan 2006 och 2009 enligt Konjunkturinstitutet.
Det är viktigt att förvalta denna situation på bästa möjliga sätt på både kort och lång sikt. På kort sikt handlar det om att inte dra på sig varaktiga utgifter som man sedan inte har råd med när tiderna blir sämre - så som Sverige har gjort så ofta förut. Det handlar också om att förlänga expansionsfasen så att fler får jobb under dessa goda tider och får chans att etablera sig på arbetsmarknaden.
Det handlar också om att undvika överhettning. Eftersom den debatten har varit uppe lite smått under eftermiddagen vill jag referera till Konjunkturinstitutet som kom med sin prognos i går, tror jag. Man bedömer att det är i det närmaste en neutral finanspolitik 2007-2009. En förklaring till att den inte bedöms vara mer expansiv 2007-2008, trots att budgeten för dessa år långt ifrån är fullt ut finansierad, är att vissa av regeringens åtgärder också stimulerar ekonomins långsiktiga produktionskapacitet. Det är så viktigt att både öka produktionskapaciteten totalt sett och också använda expansionsfasen nu till att låta fler människor etablera sig på arbetsmarknaden.
Frågan blir också hur vi ser till att fortsätta öka arbetsutbudet. Jobbskatteavdraget har förmodligen haft en tydlig effekt. Men man måste nog också fundera på om det bara är ekonomiska incitament som behövs.
Många människor i detta land står långt utanför arbetsmarknaden. Nu införs jobb- och utvecklingsgarantin. Folkpartiet tror att den är bra, men vi tror också att vi kommer att behöva utveckla den ytterligare eftersom det är många människor som behöver mycket hjälp för att komma tillbaka till jobb.
Nu införs också jobbgarantin för unga. Den måste kanske också utvecklas ytterligare. Man måste också titta på att utveckla lönebidrag.
Trots att det går så bra har vi fortfarande många som är långt från arbetsmarknaden. Därför måste ytterligare åtgärder göras.
Att läget nu börjar bli ansträngt understryker vikten av att göra saker som ökar arbetskraftsutbudet nu och på lång sikt.
Fru talman! Låt oss titta på hur oppositionen hanterar detta läge. Miljöpartiet vill i sin budgetmotion framför allt att vi ska jobba mindre. Flera åtgärder i deras motion går ut på att människor ska sluta arbeta, ta friår eller göra något helt annat. De vill minska arbetskraftsutbudet i ett läge där företagen redan har svårt att hitta rätt arbetskraft.
Vänsterpartiet vill å sin sida anställa 150 000 människor i offentlig sektor. De vill ha en mångmiljardsatsning på byggsektorn som redan nu är överhettad. Dessutom vill de bryta ned det finanspolitiska ramverket och ta bort alla restriktioner på utbudssidan - det som har varit så viktigt för att se till att Sveriges ekonomi är hållbar på lång sikt.
Socialdemokraterna säger att de oroas över överhettning. Strax därefter ger de tre nya löften - nya utgifter, nya utgifter och nya utgifter.
Bilden av oppositionen är att de varnar för överhettning och samtidigt leker med fyrverkeripjäser och utgifter. Det blir naturligtvis inte hållbart.
Man ska väl också markera att oppositionen är splittrad. När vi satt i opposition fick vi på borgerlighetens sida alltid frågan varför vi inte skrev ihop oss. Det gjorde vi ofta. Nu ställs frågan till den nuvarande oppositionen. Varför skriver ni inte ihop er? Möjligen är de överens om att de ska höja skatten för vanligt folk. Då är det bäst att vi berättar för lärare, sjuksköterskor, metallare och städare att det enda som oppositionen just nu vill tillsammans är att de ska få betala mer skatt.
Fru talman! I det läge som Sverige befinner sig måste man också fundera på vad som behövs på lång sikt. Det är viktigt att använda de goda tiderna till att rusta Sverige för framtiden. Utmaningarna finns där, och de känner vi väl till. Sämre tider kommer. Det var någon som citerade Bibeln om sju goda år och sju fattiga år. Vi vet att de kommer, och vi ska inte bli överraskade när det blir sämre tider. Vi ska därför inte dra på oss utgifter nu som vi inte kan klara när det går sämre.
Den globala konkurrensen kommer förmodligen att tillta. Demografin kommer att ställa oss inför nya utmaningar. Därför är det så viktigt att använda försäljningen av statliga företag, som debatterades i förmiddags, till att minska statsskulden. På så sätt gör vi oss mindre sårbara när demografiproblemet slår till.
Klimatförändringarna kommer också att innebära nya utgifter. Mikaela Valtersson beskrev på många sätt situationen bra även om vi inte alls har samma förslag till lösningar.
Framtida generationer ger oss ett uppdrag. De ber oss att värna de välståndsbildande krafterna. De ber oss att införa ett skattesystem som gör att det lönar sig att arbeta, studera och starta företag men också att vara miljövänlig. De ber oss att se till att sysselsättningen varaktigt höjs och att vi använder de goda tiderna till att minska utanförskapet. De ber oss att reparera de revor i välfärdssystemet som finns trots att vi har haft mycket pengar i statskassan de senaste åren. Jag tänker särskilt på äldreomsorgen där mycket måste göras.
Det vi ska göra är att fundera på de saker som gör att det går extra bra för Sverige nu. Vad kan vi göra för att se till att det också går bra för Sverige om 10-15 år?
Någon tog tidigare upp i debatten att man kan vara bekymrad över situationen för ungdomarna i dag. De ska bli spjutspetsen i det Sverige som ska konkurrera om framtidens jobb och investeringar. Tidigare mandatperioder såg vi hur ungdomsarbetslösheten ökade kraftigt. Den fördubblades på fyra år. Vi har sett hur skolresultaten successivt har dalat i relation till andra länder. Och vi vet att fortfarande mår många ungdomar dåligt. Andelen barn och ungdomar som uppger sig ha psykiska eller psykosomatiska symtom har ökat. Behovet av barnpsykiatrisk vård och förskrivning av antidepressiva läkemedel ökar också. Särskilt oroande är läget för tjejer.
Ska man rusta Sverige för framtiden måste man se till att göra så mycket man kan för att ungdomsgenerationen ska må bra. Då handlar det om att se till att minska ungdomsarbetslösheten och om att se till att Sverige får en ny skolpolitik. Det handlar också om att våga satsa på barn- och ungdomspsykiatrin, och det var mycket bra att socialministern häromdagen lanserade en satsning på 240 miljoner kronor för att bygga ut BUP. Men mer behövs. Att återge ungdomarna hopp om framtiden är en av de viktigaste sakerna som Sverige kan göra för att stärka våra möjligheter framöver.
Det är också viktigt att slå vakt om ett bra klimat för företagandet. Sverige har ett ganska bra klimat för stora företag. Det måste bli bättre också för de små företagen och för entreprenörerna. Vi måste se värdet i att människor startar företag. Vi måste också se hur vi skapar flexibilitet och dynamik som gör att vi klarar oss bättre i omvärlden.
Tidigare har Per Åsling med flera tagit upp vad som nu görs för företagandet. Jag, och säkert också Per Åsling, tror att mer behöver göras även på det området.
Fru talman! Det har varit en lång debatt. Vi kommer tillbaka till många av de här frågorna i tilläggsbudgeten senare. Jag vill bara slutligen slå fast att det är viktigt att alliansen använder de goda tiderna till att på kort sikt se till att fler kommer in och får jobb och att på lång sikt se till att Sveriges framtida möjligheter stärks.
Det handlar om jobb och företagande. Det handlar om utbildning. Det handlar om välfärd och att slå vakt om statsfinanserna. Det är så man stärker Sverige i globaliseringstider.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.
I detta anförande instämde Gunnar Andrén, Hans Backman och Ulf Nilsson (alla fp).