Herr talman! Det är angelägna frågeställningar Bodil för fram. Exakt hur många soldater andra länder bidrar med till denna insats är en fråga av operativ karaktär som jag inte kan svara på. Den svenska delen av insatsen är bedömd utifrån det behov som finns. Vi har våra fem JAS 39 Gripen och vår personal på plats. Vad gäller det operativa genomförandet därutöver och det exakta antalet är jag inte rätt person att resonera med - om jag får vara så frank.
När det gäller den andra frågan var Folkpartiet ensamt i kammaren och tidigt ute. Jag undertecknade själv en artikel den 28 april i Svenska Dagbladet där vi i Folkpartiet slog fast att vi anser att man borde erkänna NTC som legitim representant för Libyen. Vi tyckte då att vi var sent ute. Jag noterade att när det enda som återstod av Gaddafis regim var en bunker var Folkpartiet fortfarande ensamt om denna uppfattning.
När omvärlden är tydlig med att Gaddafis regim inte är legitim är det viktigt att det finns en legitim aktör för att styra Libyen.
Hade Sverige erkänt NTC, precis som många andra länder gjort, hade vi kunnat påverka övergångsrådet mer långsiktigt. Jag tror att vi hade kunnat spela en starkare roll då. Jag tror att det är viktigt med den legitimiteten för att kunna trycka på så att detta inte utvecklas i en riktning som vi inte vill se.
I den övergripande frågan om politik gentemot Mellanöstern tror jag att Bodil och jag är tämligen överens när det till exempel gäller att skärpa vapenexportregelverket och att stötta demokratiska krafter och kvinnorättsgrupper.