Herr talman! Désirée Pethrus gav en passning till Miljöpartiet. Hon frågade varför vi ville vara med i starten men inte gå i mål.
Det är ju så att de förutsättningar vi har i dag har förändrats sedan starten, och vi gör en egen bedömning för varje enskilt fall vi ska ta beslut i när det gäller denna fråga. I denna bedömning ser vi inte bara till att förutsättningarna har förändrats på marken i Libyen utan också till de överenskommelser vi har gjort med regeringen. Har regeringen levererat det som faktiskt beslutades eller utlovades?
I detta fall är det två saker som har hänt: Förutsättningarna har förändrats, och det vi efterfrågade i den tidigare överenskommelsen har inte uppfyllts. Då måste man naturligtvis ställa sig frågan: Ska vi fortsätta att vara med och komma överens om någonting när det vi har fått med i överenskommelsen sedan inte sker?
Vi ville till exempel att våra plan också skulle få möjlighet att spana över havet för att hjälpa människor i sjönöd. Det är flyktingar som många gånger tvingades ut av Gaddafis styrkor i dessa båtar - personer han helt enkelt inte ville ha kvar.
Vi tycker att det också är civila som ska skyddas, och det tyckte ni också. Det var ju ingen av er som sade emot när vi diskuterade den frågan, men sedan har det inte hänt, därför att Försvarsmakten fungerar på ett annat sätt. Självklart måste vi ta ställning i varje enskilt fall.
Detta var egentligen en fråga som Désirée Pethrus ställde till mig, så är det fler frågor får hon gärna ställa dem också.