Herr talman! Jag försöker inte tolka ett FN-mandat. Jag skulle kunna läsa innantill hur FN-mandatet ser ut. I dag är det alldeles glasklart: Insatsen har ett mandat att skydda civila - punkt slut. Man har inte ett mandat för att bidra till ett regimskifte.
Är då dessa två punkter uppfyllda? Agerar man i dag utifrån dessa punkter?
Svaret är ganska uppenbart om man följer utvecklingen i Libyen: Nej, för på vilket sätt skyddar man civilbefolkningen från attacker från rebellsidan? Ingen har i dagens debatt här kunnat peka på ett enda exempel på när den Natoledda insatsen agerat för att skydda civilbefolkningen från attacker från rebellsidan.
Inte heller när det gäller detta med regimskifte har man efterföljt FN-mandatet; det är alldeles uppenbart. Vi har fått en lång rad rapporter om hur man i den här insatsen oerhört aktivt i slutskedet av striderna inne i Tripoli bidrog och tog ställning på rebellernas sida. Har Kerstin Lundgren missat den nyhetsrapporteringen?
En ganska märklig bild målas här upp av de folkliga revolterna i Nordafrika. Jag har också förut hört det. Man målar upp en bild av att det som sker i Nordafrika sker
tack vare
omvärldens stöd. Nej, det är precis tvärtom! De folkliga revolterna i Nordafrika och Mellanöstern under det senaste halvåret sker
trots
att omvärlden i åratal har stött diktaturerna och regimerna i fråga. Här inkluderas också Kerstin Lundgrens alliansregering.
Jag märker att Kerstin Lundgren inte vill diskutera sin egen cv i den borgerliga regeringen när det gäller relationerna till Libyen. Man vill inte diskutera det faktum att man i åratal har fördjupat samarbetet med Gaddafis regim när det gäller migrationsfrågor, ekonomiskt utbyte och handelsrelationer. Man skruvar upp retoriken här i dag i talarstolen för att få människor att glömma det man egentligen i åratal gjort.
Kerstin Lundgren, jag kan säga så här: De oljefläckar från de libyska oljekällorna som de borgerliga företrädarna i den här debatten har på sina kavajer går inte att tvätta bort!