Herr talman! Kerstin Lundgren säger att ingen diktator ska tveka om att vi alltid står upp på de förtrycktas sida och för mänskliga rättigheter och att vi alltid är mot diktaturer etcetera. Men då undrar jag: Hur kunde vi då faktiskt stötta Gaddafi, Ben Ali och alla de andra diktatorerna runt Medelhavets stränder?
Jag kan bara nämna att vi skickade vår handelsminister till Libyen för att sälja övervakningsutrustning, eller för att hjälpa till att sälja övervakningsutrustning, för att stoppa de flyktingar som försökte ta sig från Libyen och in på europeiskt vatten.
Det blir någon form av dubbelmoral när vi nu i efterhand säger att vi alltid står på de förtrycktas sida och att vi är emot diktaturerna när vi faktiskt tillsammans med EU har stöttat dessa herrar nere i Nordafrika.
Det är mycket svårt för mig att lyssna på det du säger, Kerstin Lundgren, när jag vet att vi har alla dessa avtal, partnerskap etcetera, med dessa länder och alla klausuler som talar om att de är skyldiga att ta emot de flyktingar som vi skickar tillbaka. Inte minst i Libyens fall vet vi hur Gaddafi har hanterat människor, inte bara den egna befolkningen utan också många andra. Likadant ser det ut i många av de andra länderna.
Jag skulle därför vilja att vi lite grann har någon form av självreflexion och tänker på hur vi tidigare har agerat och att vi inte ska göra det igen i stället för att bara säga att vi alltid står upp för dessa människor eftersom vi faktiskt inte har gjort det.