Herr talman! Ja, FN-mandatet är oerhört tydligt på den punkten. Det finns ingenting i FN-mandatet som ger mandat eller folkrättslig grund för att den Natoledda insatsen ska bidra till att försöka störta regimen i landet eller ta ställning i den konflikt som finns. Däremot är FN-mandatet oerhört tydligt, att uppdraget är att skydda civilbefolkningen. Det var just därför jag ställde en konkret fråga till Cecilia Widegren som jag nog inte kan säga att jag fick ett så fullödigt svar på.
Vi har under de senaste månaderna sett rapport efter rapport om hur rebellsidan har begått övergrepp mot civilbefolkningen, inte minst mot många av de afrikanska gästarbetare som befinner sig i Libyen. Jag vill inte på något sätt i det här sammanhanget tona ned allvaret i de många och grova övergrepp som har begåtts från Gaddafis sida. Men där är vi nog ganska överens om vikten av att man har agerat mot dem. Däremot tycker jag att det finns ett problem när det gäller rebellsidans övergrepp, att de har kunnat passera utan tydliga fördömanden, utan att man egentligen på något sätt har kunnat visa att man har agerat.
Jag tycker att det är rimligt i dag när Libyen står i situationen att det fortfarande begås brott mot de mänskliga rättigheterna - vi ser fortfarande hur stridigheter i vissa delar av landet pågår - att vi gör tydligt och klart att den svenska insatsen och den insats som vi ska delta i är glasklar när det gäller FN-mandatet, att vi ska bidra till att stoppa övergrepp mot civilbefolkningen oavsett vilken sida som begår dem. Här får jag tyvärr inga konkreta svar från Cecilia Widegren. Därför upprepar jag mina två konkreta frågor:
Anser Cecilia Widegren att den Natoledda insatsen har uppfyllt sitt FN-mandat, nämligen att skydda civilbefolkningen oavsett vilken sida som attackerar eller begår övergrepp? Och är Cecilia Widegren nöjd med hur de truppbidragande länderna, inklusive Sverige, har svarat på och bemött de övergrepp som har begåtts av rebellsidan mot civila människor i Libyen?