Herr talman! Jag tycker också att man ska stå på människors sida när de reser sig. Men jag tycker att man allra helst ska stå på deras sida redan innan de reser sig, men det har vi inte gjort.
Vi har absolut inte stått på migranternas eller flyktingarnas sida när de har försökt ta sig till oss. Det är människor som har flytt från diktaturer och förtryck.
Man kan i och för sig säga att vi när det gäller vissa länder uppmanar, uppmuntrar och ger bistånd till demokratiutveckling och till människorättsorganisationer etcetera. Men när de människor som då följer vår uppmaning och kämpar för sina rättigheter flyr säger vi: Nej, vi vill inte ta emot er här. Ni har inte rätt att komma hit därför att ni kan bo i era hemländer. Ni behöver till exempel inte tala om att ni tycker en viss sak.
Det har alltså varit en oerhörd dubbelmoral i våra relationer till många av dessa länder.
När man talar med parlamentariker från Afrika - i Awepa träffar vi många gånger parlamentariker från Afrika - och frågar dem vilka samtal som förs med den svenska regeringen handlar det oerhört mycket om kravet från oss att de ska ta tillbaka de flyktingar som vi inte vill ha här. De samtal som har förts har alltså handlat så mycket mer om vårt egenintresse än vad som är bra för båda parter.
Vi ska lära av historien, precis som du säger, Kerstin Lundgren. Vi måste blicka tillbaka och se att vi har gjort dundertabbar, både här i Sverige och gemensamt med de andra EU-länderna när det gäller relationerna till Nordafrika. Vi måste lära av dessa dundertabbar och se till att det aldrig någonsin mer upprepas eftersom det inte är värdigt att stå och säga en sak och sedan göra en helt annan.