Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till vår egen reservation. Jag glömde bort det i mitt förra inlägg och sade bara att jag yrkade avslag på propositionen.
Den fråga jag vill ställa till Åsa är: Hur har ni tänkt efter de 30 dagarna? I den förra överenskommelsen var vi tillsammans med regeringen, och vi hade i de diskussionerna fört fram två skilda frågor som var viktiga för våra två partier. Inget av det har egentligen uppfyllts under de tre månader som har gått.
Nu har ni gått med på en förlängning med 30 dagar, och jag vet inte riktigt vilka diskussioner ni har fört eller vad ni har fått in i de förhandlingarna. Men 30 dagar är en kort tid, och jag utgår från att ni har någonting mer. Vad kommer sedan?
Det som jag är oroad över och som jag undrar om inte Åsa också är oroad över är att i och med att länder går utanför mandatet - det är rätt tydligt att så är fallet - riskerar vi den situationen att vi i senare krig eller konflikter inte kan få en enighet i FN:s säkerhetsråd och att vi en annan gång inte kan få till principen skyldighet att skydda när det faktiskt behövs. I och med att flera länder i säkerhetsrådet tycker att vi har gått utöver vårt mandat vill de inte stötta en sådan här fråga i framtiden.
Jag skulle vilja ha dina reflexioner på det.