Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till
reservation 11 och som konsekvens av detta också
reservationerna 16 och 17. För övrigt står vi bakom
våra reservationer och särskilda yttranden.
I vårt särskilda yttrande nr 2 står det följande: "En
fungerande rättsstat är oumbärligt för ett gott sam-
hälle. I ett gott samhälle överförs de demokratiska
värdena och värderingarna från generation till gene-
ration. Utan dessa kommer relationerna mellan män-
niskor inte att fungera i vardagslivet. Tilliten och
förtroendet måste utgå ifrån att respekten för varje
människas unika värde är införlivad hos varje med-
människa. Rättsstatens uppgift är att ge en ram för
dessa värden. Den ska syfta till att skapa en samlev-
nad med trygghet och respekt mellan människor och
bidrar därmed också till att upprätthålla samhällets
grundvärden." Det är vad vi kristdemokrater ser som
själva grunden för ett gott rättssamhälle.
Det senaste året har varit fyllt av dramatiska hän-
delser som gjort att enskilda faktiskt har ställt sig
frågan: Kan man lita på rättsväsendet, lagstiftningen
och myndigheterna? Regeringen konstaterar också i
propositionen att brottsligheten har blivit alltmer
våldsam. En rad faktorer bidrar till en oroväckande
utveckling, men regeringen ser ändå positivt på sa-
ken: "Den anmälda brottsligheten har sammantaget
inte ökat under 1998" skriver man i propositionen.
Men verkligheten är trots allt att under 1998 an-
mäldes 1 190 812 brott. Bl.a. ökade våldsbrotten med
6 %. För de flesta är det lite svårt att se det här som
en positiv utveckling. Vi kristdemokrater ser i stället
en mycket allvarlig utveckling i rättssamhället som
måste mötas med kraftfulla insatser. Den ökade
brottsligheten måste mötas med både kortsiktiga och
långsiktiga åtgärder. Snabba insatser krävs exempel-
vis genom utvecklad närpolisverksamhet, samarbete
mellan polis, åklagare och socialtjänst samt, när det
gäller unga människor, mellan skola, föräldrar och
väl fungerande ungdomsrotlar.
Långsiktigt handlar det om ett förebyggande ar-
bete. Höjd upptäcktsrisk, fasthet och konsekvens är
viktiga signaler i detta preventiva arbete. Att vuxen-
världen får mer tid för den uppväxande generationen
ser vi i sig som brottsförebyggande.
Polisen har under flera år blivit utsatt för kraftiga
besparingar. I förra årets debatt kritiserade vi rege-
ringen för den då förda besparingspolitiken. Men
regeringen har bara fortsatt på den inslagna vägen
under 1999. Risken är uppenbar att polisen inte läng-
re kan utföra sina huvuduppgifter, att förebygga brott,
upprätthålla ordningen samt utreda och beivra brott.
Då rikspolischefen Sten Heckscher besökte ut-
skottet sade han: Prognosen för kommande år är dys-
ter. Vi behöver anställa fler poliser, men vi kan inte
utbilda fler poliser om vi inte har resurser att kunna
anställa dem. Enligt Rikspolisstyrelsens personalbyrå
beräknas ett underskott med den ram som vi beslutar
om i dag på 2,7 miljarder kronor fram till år 2002.
Detta stora underskott klarar man inte utan mycket
drastiska personalförändringar enligt personalbyrån.
Då är min fråga till Socialdemokraterna och stödpar-
tierna: Hur ska polisen och de civilanställda, några av
samhällets viktigaste aktörer, kunna sköta det arbete
man är satt att sköta under de här villkoren?
För en vecka sedan demonstrerade 700 poliser i
Kungsträdgården för mer resurser. Jag följde med två
patrullerande poliser under några timmar för att sam-
tala med dem, men också för att få en liten inblick i
deras vardagssituation. En sak som oroar mig är den
rapport som jag fick av dem om att alltfler unga män-
niskor inträder på den kriminella banan. Det är barn
så unga att man inte kan hålla regelrätta förhör eller
åtala. Och när poliserna efter ingripande följer de här
barnen hem finns det enligt deras utsago dessutom
ganska liten förståelse hos många av föräldrarna.
Vi får även fler och fler rapporter om att förunder-
sökningar läggs ned. Då kan man fråga sig vilka sig-
naler det här ger till den unga generationen som har
debuterat på den kriminella banan. Antalet personrån
ökade med en fjärdedel 1998, och det var också
främst bland mycket unga människor. Min fråga till
regeringspartierna är då: Vilken strategi finns det för
att avskräcka, men även verka för att unga gärnings-
män inte återgår till brottslighet?
Den tidigare fastslagna tjänstetablån, 16 700 poli-
ser, menar regeringen att man inte längre behöver
hålla fast vid. Nu ska behovet när det gäller antalet
poliser bedömas med hänsyn till verksamhetens be-
hov och förutsättningar. Och så hänvisar men till
intentionerna att närpolisen ska utveckla sitt proble-
morienterade arbete. Då skulle jag vilja fråga Social-
demokraterna och regeringen: Hur allvarlig ska situa-
tionen i fråga om brottsligheten vara innan man anser
att det är påkallat med mer polisresurser?
Kristdemokraterna krävde hösten 1998 en total
översyn av vilken verksamhet polisen enligt lag ska
vara skyldig att utföra. I propositionen skriver rege-
ringen att "arbetet med att anpassa polisens arbetsti-
der till verksamhetens behov är viktig för det proble-
morienterade arbetet. Ett instrument för en sådan
anpassning är s.k. periodplanering." Samtidigt kon-
staterar man att det fortfarande bara är 15 % av när-
poliserna i landet som periodplanerar arbetstiden.
Resursbrist leder till att poliserna inte hinner planera
sin verksamhet. Det leder i sin tur till ineffektivitet
och felprioriteringar.
Jag talade med Anna-Greta Johansson på polis-
myndigheten i går. Hon berättade att man nyss har
genomfört en undersökning bland de civilanställda.
Den presenterades i förra veckan. Den visade att de
civilanställda mår mycket dåligt med stress, håglöshet
och utbrändhet. Enligt den beräkning som de också
har gjort skulle man omgående kunna flytta 700 poli-
ser i landet direkt ut på gatan, där de behövs, om man
kunde få ha fler civilanställda som kunde bedriva
verksamheten inne på poliskontoren.
Nu håller man på med kompetensutveckling. Man
utbildar de civilanställda så att de också ska kunna
jobba med utredningar. Det är bra, men det sker i
alldeles för liten utsträckning. Jag frågar: Är rege-
ringen beredd att ta till sig den här oroväckande rap-
porten om de civilanställdas arbetssituation? Och är
man beredd att skapa större möjligheter för kompe-
tensutveckling så att vi får ut de här 700 poliserna på
gatorna?
Det är också glädjande att regeringen har insett
nödvändigheten av den nationella insatsstyrkan och
att insatsstyrkans verksamhetsområde ska utvidgas.
För att betona att styrkan är en nationell resurs ska
den kallas just Nationella insatsstyrkan. Rikspolissty-
relsen föreslår att styrkan ska kunna sättas in i sådana
fall där en polisoperativ bedömning visar att det är
lämpligt på grund av de särskilda kunskaper som
styrkans personal har.
Regeringen menar att styrkan fortsättningsvis ska
ha sin organisatoriska hemvist vid Stockholms läns-
polis. Vi menar att det kommer att försvåra och un-
dergräva möjligheterna att låta styrkan i verkligheten
vara en nationell resurs. Vi vidhåller vårt tidigare
krav om att Nationella insatsstyrkan ska läggas under
Rikspolisstyrelsen.
Regeringen anger i budgeten att
"Rikspolisstyrelsen ska informera polismyndigheter-
na om den särskilda kompetens som finns i styrkan
och bevaka att myndigheterna inte av ekonomiska
skäl avhåller sig från att använda styrkan". Den
skrivningen förstärker bara min inställning att styrkan
ska ligga under RPS. I besparingstider, då varje läns-
polisområde kämpar med effektiviseringar och ratio-
naliseringar, kommer inte de olika myndigheterna att
ha råd att utnyttja Nationella insatsstyrkan. Ett färskt
exempel har vi i Östergötland som genom de tragiska
polismorden kallade in extra hjälp. Östergötland stod
i höst med ett underskott i kassan på 14,5 miljoner
kronor. Man kompenserades med 6 miljoner kronor
från RPS. Och på en fråga till justitieministern om
hur Östergötland skulle klara av sin ekonomi fick jag
svaret att det skulle skötas i en budgetdialog med
RPS. Mig veterligen har den frågan ännu inte blivit
löst. Sådant här sprider sig naturligtvis, och risken
blir att polisdistrikten inte vågar anlita Nationella
insatsstyrkan.
Regeringen anslår 21 miljoner kronor som ska
täcka kostnaderna för den nya polishögskolan samt
användas vid bekämpning av miljöbrott. Flera myn-
digheter menar att detta är omöjligt och uttrycker oro
för att den nya miljöorganisationen hamnar i en poli-
siär svacka då det gäller bekämpandet av miljöbrott.
Vår uppfattning är att det är av största betydelse att
personalsituationen inom polisen snabbt förbättras
och att arbetsuppgifterna ses över. Och därför anslår
vi kristdemokrater 180 miljoner kronor utöver vad
regeringen har anslagit till polisens verksamhet.
Kriminalvården har under de senaste åren genom-
fört stora rationaliseringar. Alla har inte varit positi-
va. Vi anser att regeringen i stället borde ha utökat
resurserna och satsningarna på en av de få institutio-
ner som i dag har möjlighet att förändra livssituatio-
nen för tusentals brottslingar och även brottsoffer. I
stället lovar regeringen i budgetpropositionen att "de
ytterligare rationaliseringar som behöver göras ska
genomföras utan att verksamheten drabbas." Det
arbetet kommer vi att följa med stort intresse.
Undersökningar med fokus på internernas bak-
grund och sociala förhållanden visar inte helt oväntat
att intagna har en mycket problematisk bakgrund,
utöver den rent brottsliga. Ca 55 % är återfallsför-
brytare. Regeringen medger också i propositionen att
kriminalvårdens möjligheter att förebygga brott ska
tillvaratas bättre och att verksamheten borde inriktas
på att den dömde inte återfaller i brott. Denna insikt
är glädjande, och vi delar den till fullo.
Det sitter alltfler psykiskt sjuka personer i våra
svenska fängelser i dag, och den siffran ökar. Ska
kriminalvården i framtiden ha ansvaret för de perso-
ner som så att säga ligger i gränszonen för bedöm-
ningen psykiskt sjuka, måste de också ha en adekvat
vård. Resurser måste frigöras för sådan verksamhet
och psykologer, terapeuter och annan lämplig perso-
nal anställas.
I regeringens proposition framhålls att narkotika
är ett sällsynt problem på majoriteten av landets an-
stalter och häkten. Regeringen skriver att endast 10 %
uppger att de har dagliga problem med droger. Efter
att ha besökt en rad anstalter, intervjuat personal och
interner, så kan jag konstatera att den bild som rege-
ringen ger inte riktigt stämmer med verkligheten.
Enligt uppgift är det troligare att det är på endast
10 % av anstalterna som droger förekommer sällan
eller aldrig. Dessa misstankar bekräftades av Krimi-
nalvårdsstyrelsen som rapporterade den högsta siffran
under en tioårsperiod 1998 - 5 000 av 9 500 interner
missbrukade narkotika.
Vi anser att samtliga institutioner ska hållas drog-
fria. Drogtest bör användas i större utsträckning i
situationer där personalen misstänker missbruk. Kri-
minalvårdsstyrelsen konstaterar att omfattningen av
kontrollåtgärder på anstalter och i häkten i form av
grundliga visitationer och urinprovtagningar har
minskat. Detta måste ändras, så att personalen hinner
med och har instrument för att få kontroll över nar-
kotikan på våra anstalter. Vi kan inte heller acceptera
att motivations- och behandlingsplatserna för narko-
tikamissbrukare har minskat. Vi vill tvärtom utöka
dessa.
Anhöriga påverkas också oerhört mycket av fäng-
elsestraffet. Därför tycker vi att det är viktigt att ut-
vidga verksamheten, så att anhöriga kan komma och
besöka dem som sitter i fängelse.
När jag besökte Hall i somras var det 30 grader
varmt. En livstidsdömd pappa fick ta emot fyra av
sina barn som han skulle umgås med från kl. 9 på
morgonen till kl. 18 på kvällen i en liten lägenhet. Det
var ju bra i sig. Det är fint att vi har fått besökslägen-
heter. Men tänk om vi kunde utveckla denna verk-
samhet, så att det skulle kunna vara möjligt för dem
att umgås under mer naturliga förhållanden än vad
som skedde på Hall i somras när jag var där.
Herr talman! Regeringen skriver i budgetproposi-
tionen att "det övergripande målet för rättsväsendet är
att minska brottsligheten, öka tryggheten och uppfylla
kraven på rättstrygghet och rättssäkerhet. För att nå
dessa mål krävs ett ändamålsenligt och effektivt
rättsväsende som tar sin utgångspunkt i medborgarnas
krav på snabb handläggning, hög kompetens, hög
servicenivå och god tillgänglighet". Vi kristdemo-
krater ställer oss bakom dessa mål, men vi ställer oss
frågande till hur regeringen med hänvisning till den
framlagda budgeten ska kunna nå de uppställda må-
len.