Herr talman! Det finns ett behov av att bryta ned
de allmänna målen för rättsväsendet, alltså ökad
trygghet, minskad brottslighet och rättssäkerhet, i
tydligt formulerade delmål. Men dessa får inte vara
självändamål utan måste baseras på geografiska för-
utsättningar och forskning om vilka effekter olika
åtgärder medför och för vem eller vilka. För att redo-
visa problem och förslag till åtgärder måste de delmål
som ska uppfyllas vara tydliga.
Vad kan krävas av respektive myndighet? Vad in-
nebär lång handläggningstid? Vilken nivå bör förun-
dersökningarna ligga på? Det krävs också en helhets-
syn på rättsväsendets största myndigheter: polis,
åklagare, domstol och kriminalvård, eftersom pro-
blem i en av myndigheterna fortplantas till de andra
myndigheterna. Varje beslut som fattas i en myndig-
het måste därför analyseras utifrån denna helhetssyn.
För att uppfylla de övergripande målen måste hela
samhället vara involverat. Det kan inte endast rättsvä-
sendet klara av. Detta gäller alltså både privatperso-
ner, organisationer, föreningar, myndigheter och inte
minst de politiska instanserna på olika nivåer inom
samtliga områden, t.ex. när det planeras bostäder, hur
skolor utformas och vilka resurser de får, fritidsverk-
samhet och fördelningspolitiken i stort - inte minst
kortare arbetstid - och vad detta skulle kunna innebä-
ra för brottsförebyggande åtgärder och för att mildra
stressen, som är stor just nu i samhället och som går
ut över barnen. Som Ragnwi Marcelind tog upp hade
poliser gjort den bedömningen att barn kommer in
ännu tidigare i kriminella banor och ställde frågan:
Hur ska vi få de unga gärningsmännen utanför krimi-
nell verksamhet? Ja, detta är en möjlighet. Att motar-
beta utanförskap och mobbning är också mycket
viktigt i detta sammanhang.
Miljöpartiet anser också att krav på lag och ord-
ning inte får formuleras så att det står i motsatsställ-
ning till jämlikhetsideologin eller orsakar stora in-
grepp i den personliga integriteten. Nästan var och
varannan människa som uttalar sig här i kammaren
tycker jag verkar tro att buggning är det instrument
som skulle upphäva all brottslighet, men så är det ju
inte, utan det är i sammanhanget andra åtgärder som
måste till.
Krav måste däremot ställas på aktörerna på mark-
naden - men det hörs inte så ofta - som genom sin
verksamhet skapar tillfällen till brott: nöjesvärlden
med öppettider och spritservering, porr, det pornogra-
fiska utseendet på filmer och tidningar - vad har det
för samband med våld mot kvinnor? - våldsfilmer
och de som producerar och försäljer dem, evenemang
som kräver stora polisinsatser och orsakar skadegö-
relse, affärernas öppettider - t.ex. dygnet-runt-öppet
med en enda personal, ofta en ung tjej - biltillverkar-
nas säkerhetsanordningar, tillgängligheten till alkohol
och inte minst EU-regler. Brottsförebyggande är ju
allt detta som jag har tagit upp. Allt tänkande är vik-
tigt, så att inte detta uppmuntrar till brott.
Rättsväsendet tillförs kontinuerligt nya uppgifter,
och nya brottstyper uppkommer. IT-brottslighet och
en ny form av ekonomisk brottslighet är bara några
exempel. Genom EU-inträdet och EU-
bestämmelserna får rättsväsendet än mer uppgifter
och ny brottslighet på köpet. Den fria marknaden,
herr talman, och reglerna om redovisning av moms
har orsakat smuggling och karusellhandel. De öppna
gränserna har bl.a. orsakat än mer människosmugg-
ling, därför att om man väl kan få in människor över
de yttre gränserna så går det lättare att smuggla. Den-
na handel omsätter oerhörda belopp.
Mer och mer resurser i rättsväsendet måste an-
vändas till EU-samarbetet. Siw Persson efterlyste en
diskussion om hur vi använder de pengar som satsas,
och det är en viktig diskussion. EU-samarbetet går i
ett rasande tempo med inrättande av inte endast Eu-
ropol och Schengen, utan också av Eurojust för åkla-
gare, en gemensam polisakademi med polischefsut-
bildning samt utredningsgrupper där både polis och
åklagare ska ingå. Meddelanden genom Europol
Information System överhopar rikskriminalen dygnet
runt, och där vet man inte hur man ska hantera all
information man får. Dessutom är de andra ländernas
byråkrati så stor och svårgenomtränglig att det blir
ännu mer problem.
Det finns starka krafter inom EU som arbetar för
en gemensam europeisk strafflag. Det finns redan ett
embryo som benämns corpus juris. Förslaget begrän-
sas visserligen till att gälla vissa brott som skadar
eller kränker EU:s finansiella intressen, men det inne-
håller en princip om det europeiska territoriet som
säger att EU ska utgöra en enda sammanhängande
jurisdiktion med en gemensam specialstrafflag, med
domstolar som täcker hela området och framför allt
en enda åklagarmyndighet med självständig ställning
i förhållande till både nationella myndigheter och
gemenskapsinrättningar.
Enligt corpus juris ska brotten lagföras med iakt-
tagande av särskilda regler inför en domstol som inte
får ha lekmannaledamöter. Det betyder att utrymmet
för den nationella kriminalpolitiken begränsas, vilket
kommer att få utslag på påföljder, påföljdsval och
straffmätning.
Vi ser nu början på hur Sverige får anpassa sig i
ärende efter ärende. Det straffrättsliga skyddet av
euron mot förfalskning är ett sådant exempel i vilket
vi i riksdagen ska ta ställning till ett rambeslut som
binder staterna vid ett maxstraff som är högre än det
vi har i dag, från åtta år till eventuellt tio år eller läng-
re, samt ett direktiv om elektronisk handel som inne-
håller förbud mot att utkräva ansvar för operatören.
Vi har nyss infört det i Sverige genom en lag om
elektroniska anslagstavlor. EU-direktivet avser att
underlätta den elektroniska handeln genom
straffrättslig ansvarsfrihet för operatören. Denne har
då inget ansvar eller någon skyldighet att ta bort
barnporr eller nazistiska budskap, vilket innebär att
det blir svårare att bekämpa allt skräp som finns på
nätet. Majoritetsbeslut råder, så även om vi i Sverige
markerar att vi inte vill ha denna förändring får vi
ändå följa detta direktiv och annulera, alltså ta bort,
den lag som vi nyligen instiftade.
Den ständigt upprepade frasen om att vi måste ha
alltmer samarbete som skydd mot den organiserade
gränsöverskridande brottsligheten, vilken framställs
som det största hotet mot Sverige, uppges som skäl
till att det inrättas fler och fler EU-grupper och myn-
digheter. I en rapport konstaterar de tre nordiska EU-
länderna att de inte har någon sådan brottslighet för-
utom mc-brottsligheten. Varför avsätts då så mycket
resurser till detta område, när vi behöver dessa till
angelägna områden som vi dessutom själva prioriterat
i budgeten? Jag talar då om t.ex. brott med rasistiska,
främlingsfientliga eller homofobiska inslag och våld
mot kvinnor, där polisens insatser för att förebygga
och beivra våld mot kvinnor och barn ska intensifie-
ras och förbättras. Polisen ska utveckla samarbetet på
detta område med andra myndigheter inom och utom
rättsväsendet och med frivilligorganisationer. Andra
exempel är miljöbrott och våldsbrott generellt, därför
att våldsbrott har fortsatt en tendens att öka.
Nej, anledningen till att alltmer resurser behövs
till EU-samarbetet uttalar chefen för Europol i en
intervju som återges i Polistidningen nr 7 i oktober
1999. Han säger: "EU skapar kriminalitet. De krimi-
nella utnyttjar frånvaron av kontroller till det yttersta.
Europol behövs för att plåstra om de sår som EU
självt orsakar." Denna anledning plus de krafter som
vill ha ett gemensamt rättsväsende med gemensam
strafflagstiftning utgör grunden till att alltmer resurser
måste användas till EU.
Miljöpartiet, herr talman, vill här tydligt deklarera
att vi motsätter oss denna utveckling. Det handlar inte
längre om samarbete utan om överstatlighet och att vi
inte längre kan fatta beslut om hur resurserna ska
användas utan är tvungna att rätta oss efter majori-
tetsbeslut fattade av EU-institutioner.
Jag övergår till den svenska polisen. Mediespeg-
lingen av polisväsendet ger en mycket dyster pro-
blembild. Allmänheten får en föreställning om att
ingenting fungerar, eftersom det är just sådana situa-
tioner som skildras. Just nu är polisen belastad, därför
att polisen ska arbeta både förebyggande och kun-
skapsbaserat, och det tar tid innan detta arbete ger
resultat. Under tiden ska polisen också ta hand om
den brottslighet som sker akut och bygga upp en
annan struktur. Tack och lov finns det även en annan
sida, som framträder vid besök hos polismyndigheter
utanför Stockholm.
Stockholmspolisen har sina speciella problem och
behöver fler poliser och civil personal. Men samtidigt
fordrar Schengensamarbetet att ungefär 450 tjänster
ska avdelas till yttre gränskontroll. Rikskrim fordrar
också 25 tjänster för att klara Schengenkraven.
Ännu vet vi inte hur stora resurser som Schengen-
samarbetet fordrar eftersom svaret från regeringen är
att det beror på ambitionsnivå, som särskilda Scheng-
enkontrollanter sätter gränserna för.
Även om Miljöpartiet anser att mer resurser ska
avsättas för att anställa poliser finns stor risk för att
de faller ned i ett stort Schengen-EU-hål och inte
kommer att användas på det sätt Miljöpartiet avser.
Det utvidgade polissamarbete som följer av Sveriges
anslutning till Schengensamarbetet och också arbetet
med Europol ska nämligen enligt regeringen intensi-
fieras och är en prioriterad uppgift.
Sveriges geografi skapar olika arbetsvillkor för
polisen. Storstad kan inte jämföras med landsbygd,
men ändock fordras resurser för de vidsträckta ytor
som glesbygdspoliserna ska bevaka. Miljöpartiet har
tillsammans med Vänsterpartiet och Centerpartiet
föreslagit ett särskilt glesbygdsstöd vid resursfördel-
ningen. Regeringen har föreslagit reservpoliser.
Det finns inget färdigt förslag som vi kan bedöma.
Miljöpartiet anser att det mycket väl kan anställas
deltidspoliser. Men ett krav från vår sida är att dessa
poliser har fått adekvat utbildning för de uppgifter
som ska utföras. Ska dessa deltidspoliser utföra ordi-
narie polisuppgifter ska de naturligtvis ha samma
grundutbildning som de ordinarie poliserna.
Snabbutbildning av friställda officerare är ett an-
nat förslag som ej heller är presenterat i färdigt skick.
Dessa ska emellertid inte arbeta som vanliga poliser
utan utbildas som chefer i polisorganisationen. Miljö-
partiet är skeptiskt inställt till det. Vi ser ingen anled-
ning att gå förbi personer med högskoleutbildning
inom ekonomi, personal, administration.
Vi anser ej heller att man ska anställa dessa offi-
cerare vid Polishögskolan om det inte rör sig om
speciell ämneskunskap. Vad gör en officer bättre
lämpad som ekonomichef än en person som har gått
en högskoleutbildning? Inte minst finns könspers-
pektivet. I så fall skulle dessa män, som officerskåren
utgörs av, gå före andra.
Miljöpartiet vill inte heller att vakter tar över poli-
siära uppgifter och att de används i större utsträck-
ning. Miljöpartiet anser att polisutbildning är ett
grundkrav för att sköta polisiära uppgifter eftersom
dessa kan innebära ett legalt användande av våld och
svåra hotsituationer. Anställ i stället mer civilpersonal
till uppgifter som ej kräver polisiär utbildning.
Att Rikspolisstyrelsen har svårt att föreslå organi-
sationsförändringar är miljöbrottssatsningen ett bevis
på. Trots att det finns öronmärkta pengar för att göra
en ny effektiv organisation som ska ingå tillsammans
med åklagarmyndigheterna har hittills inget gjorts.
Riksåklagaren har förberett sin del i detalj och an-
ställt personal för de 13 miljoner som man fick till
ändamålet, men Rikspolisstyrelsen har inte gjort ett
dugg. Det är anmärkningsvärt. Miljöpartiet förutsätter
att Rikspolisstyrelsen måste redovisa hur den använt
de 16 miljonerna. Det ska gå att följa upp dess konton
på samma sätt som hos Riksåklagaren, där man speci-
ficerat användandet av pengarna.
Tyvärr har kriminalvårdens mål om human män-
niskosyn, god omvårdnad, aktivt påverkansarbete,
hög säkerhet och respekt för den enskildes integritet
och rättssäkerhet utnyttjats negativt av vissa intagna.
Det har på slutna anstalter etablerats kontakter via
telefon och brev för att begå nya brott.
Det finns personer som utgör ett hot mot andra
intagna, och de påverkar så att ingen vågar säga något
i domstol. De missbrukar permissionsregler, etc.
Målsättningen får för den skull inte sänkas generellt,
utan speciella åtgärder ska vidtas för denna kategori
av fångar. Farlighetsbedömningar är ett sätt och små
avdelningar ett annat.
Eftersom myndigheten inte får kompensation för
pris- eller lönehöjningar och har använt sitt anslags-
sparande krävs förmodligen ett ökat anslag i vårpro-
positionen för att bibehålla de program som finns och
för att utveckla dem. Det är väl belagt att fängelser
har en skadlig inverkan och att påverkan sker bäst i
frihet. En utbyggnad av frivården och rehabilitering
är viktig. Det är viktigt att utslussning sker noggrant,
gärna med test med fotboja den sista delen av straffet.
Det krävs också en återrapportering av effekterna och
resultatet av de metoder som används inom kriminal-
vården. Det behövs satsas på vetenskapliga utvärde-
ringar och uppföljningar. Det räcker ej att endast
mäta i antal återfall.
Herr talman! Sist till frågan om domstolarna. För
att dra ned 10 % på verksamheten, såsom Dom-
stolsverket påbjuder, planeras nu en uppsägning av
domstolssekreterare och en mindre antagning av
notarier. Domarna som är oavsättliga sitter säkert,
fastän det är de som har bidragit till den akuta ned-
skärningen genom sina krav på 20-procentiga löne-
ökningar, som de fick igenom trots att det inte fanns
utrymme för det i budgeten. De ansåg att de krävde
sin rätt. Domstolssekreterarna har ingen rätt, trots att
de tagit ett stort ansvar för verksamheten. Utan dem
blir det som inom åklagar- och polisorganisationen.
Det blir en enorm röra där renodlingen av domarrol-
len blir en skimär. De får göra domstolssekreterar-
sysslor i stället.
Det värsta är att verksamheten kommer att gå
trögt, med följd att vi får domstolar som utgör flask-
halsar i rättssystemet. Det är allvarligt att det ytterst
drabbar medborgarna som brottsoffer, t.ex. kvinnor
som har blivit utsatta för våld. Det är fråga om rätts-
säkerheten för den enskilde. I ett förändringsarbete,
vilket ska ske inom domstolsväsendet, fordras alltid
mer resurser för att det ska bli bra. Det vet vi av erfa-
renhet. När detta sätter i gång är det viktigt att ett ökat
anslag samtidigt beviljas.
I detta perspektiv känns det som ett mindre pro-
blem att diskutera notarieutbildningen, som Miljö-
partiet gör i reservation 22. Vi har tidigare talat om
hur vi anser att den måste förändras. Hur stämmer
riksdagens mål med nuvarande situation? Riksdagen
har ju uttalat att systemet med notarier är bra och att
man ska ha in fler notarier i domstolsväsendet. Jag
tycker att det visar på ohållbarheten i systemet och att
det behöver förändras.