Herr talman! Vi ska i dag diskutera rättsväsendets
olika verksamheter. Det finns då skäl att påminna om
rättsstatens viktigaste uppgift, nämligen att upprätt-
hålla en god rättsordning och att skydda människor
mot övergrepp från såväl enskilda som det allmänna.
Historiskt sett har medborgarnas trygghet mot brott
och tillgång till ett rättssäkert domstolsförfarande
ansetts utgöra själva fundamentet för varje civiliserat
samhälle.
Emellertid har det svenska rättsväsendet under de
socialdemokratiska regeringsåren nått vägs ände.
Regeringen tycks oförmögen att ta till sig problemen
och vägra inse medborgarnas behov av trygghet och
vilka krav som måste kunna ställas på såväl polisens,
åklagarnas, domstolarnas som kriminalvårdens olika
verksamheter. Regeringens ovilja att tillgodose med-
borgarnas krav på rättstrygghet och rättssäkerhet är
dokumenterad i höstens budgetproposition, och verk-
ligheten visar med icke önskvärd tydlighet att statens
hårda kärna vittrar sönder.
Herr talman! Låt mig ta några exempel från olika
verksamhetsgrenar inom rättsväsendet, och jag börjar
med polisen.
Nyligen uttalade justitieminister Laila Freivalds i
en debattartikel om hotet från nationalsocialisterna i
Svenska Dagbladet att rättsväsendet får de resurser
som krävs för att för framtiden säkerställa att man når
uppsatta mål. Hon skrev att detta framgår av budget-
propositionen. Hon undvek emellertid nogsamt att
tala om hur mycket polisen får. Den som tar sig tid att
läsa budgetpropositionen finner att polisen för nästa
år får ett tillskott med ynka 21 miljoner och för 2001
ytterligare 5 miljoner. Detta bör ställas i relation till
de krav som ställs på polisen.
Nästa år kommer Schengenavtalet att träda i kraft.
I avtalet krävs att vi ökar vår gränskontroll mot tredje
land. Om vi lever upp till kraven ökar våra möjlighe-
ter att hindra att organiserat kriminella tar sig in i vårt
land, något som alla rimligen borde vara positiva till.
Rikspolisstyrelsen har räknat fram att detta innebär
ökade kostnader på 120 miljoner per år. I budgeten
avsätts netto ca 2 miljoner. Vad som kommer att
hända är att polisresurser måste tas från annat polisi-
ärt arbete, vilket ökar möjligheterna för grovt krimi-
nella att utan risk inom landet organisera sig och bli
allt farligare.
I november strandade löneförhandlingarna mellan
Polisförbundet och Rikspolisstyrelsen. Orsaken är att
det från Rikspolisstyrelsens sida framfördes att det
inte finns pengar för att tillgodose ens ytterst låga
löneökningskrav. På central nivå inom polisen finns
en klart uttalad uppfattning att svensk polis är dåligt
betald. En bra lön är en förutsättning för att vi även i
framtiden ska kunna rekrytera kvalificerade unga till
utbildningen. En bra lön är också en förutsättning för
att vi ska kunna behålla duktiga poliser. Med den
budget för polisen, som majoriteten tycks vara beredd
att anta, kommer poliskåren att ytterligare minska
även om ytterst begränsade löneökningar avtalas
fram. Om poliskåren dessutom minskar på grund av
rekryteringssvårigheter eller flykt från yrket blir våra
möjligheter att bekämpa grövre kriminalitet obefintli-
ga.
Det finns emellertid tecken som tyder på att justi-
tieministern äntligen inser att hon med stöd av majo-
riteten gått för långt, och då är det intressant att note-
ra hur hon vill lösa uppkomna problem. Jo, genom att
göra bl.a. renskötare till deltidspoliser. Justitieminis-
tern jämför med frivilligbrandkår. Det är för mig
ofattbart att någon kan jämställa räddningsverksam-
het vid brand eller liknande med polisens verksamhet.
Polisverksamhet, till skillnad från räddningsverksam-
het, innebär rätt och skyldighet att utöva makt. I den-
na maktutövning ligger även en rätt att utöva tvång
och våld mot enskilda. Även om det då och då händer
att poliser prickas för fel i sin maktutövning, så har vi
en poliskår i Sverige som hederliga medborgare inte
behöver känna rädsla för, och även boven kan räkna
med att bli korrekt behandlad. Redan i dag, med den
gedigna utbildning våra poliser har, händer det att de
känner osäkerhet vid lagtillämpning. Hur kan man då
ens tänka sig att det stora ansvar maktutövningen
innebär läggs på en snabbutbildad person? Se i stället
till att öka resurserna, så att vi kan få fler välutbildade
poliser i Sverige och att poliserna får chansen att
syssla med polisverksamhet i stället för administra-
tion.
Det finns skäl att påminna om vad Rikspolissty-
relsen skrev i sitt budgetäskande för år 2000:
"Rikspolisstyrelsen måste ödmjukt men bestämt be-
gära att statsmakterna ger klara och långsiktiga be-
sked. Kan polisen räkna med att få en sådan varaktig
uppräkning av anslagen att det blir försvarligt att
utbilda och anställa nya poliser? Och om en sådan
uppräkning inte kan förväntas; vilka krav på verk-
samheten skall Polisen ge upp?"
Herr talman! Det är hög tid att skapa uppmärk-
samhet kring den katastrofala situation kriminalvår-
den har hamnat i.
Sverige är med all rätt ett föregångsland vad gäl-
ler kriminalvård. Min egen uppfattning är att när
människor döms för brott är det viktigt att den tid
kriminalvården har brottslingen i sitt våld också ut-
nyttjas på ett bra sätt. Det innebär bl.a. att jag, under
de år jag arbetat med kriminalpolitik, har kämpat för
ett vettigt verksamhetsinnehåll på våra anstalter och
också under bl.a. motstånd från socialdemokraterna
genomdrivit det alternativa straffet fotbojan.
Nu håller allt på att förstöras. Den socialdemo-
kratiska regeringen har genomdrivit stora besparingar
och samtidigt ökat kraven på kriminalvården. Klien-
telet på våra fängelser är i dag mer belastat än tidigare
bl.a. beroende på att mera lätthanterliga dömda ofta
får fotboja i stället för fängelse. Detta ställer stora
krav på vårdarna och övrig fängelsepersonal. Andelen
narkomaner på fängelserna har ökat med allt vad det
innebär. Samma sak gäller andelen personer med
grava störningar.
Samtidigt som situationen på våra fängelser för-
ändrats och blivit mer svårhanterlig har besparingar
genomförts bl.a. genom att antalet platser kraftigt
minskat. Resultatet är att vi vid vissa tillfällen har
överfyllda fängelser. T.o.m. sjukplatserna används i
dag och räknas som vanliga platser, och dömda får
vänta i frihet på en ledig fängelseplats. För att hantera
de särskilt svåra fångarna med allvarliga personlig-
hetsstörningar har s.k. stödavdelningar inrättats.
På Fosieanstalten i Malmö, som jag nyligen be-
sökte, gjordes en tillbyggnad för att bereda 30 fångar
plats på sådana avdelningar.
På grund av pengabrist öppnades bara tre av fem
färdigbyggda avdelningar. Men eländet tar inte slut
där. Med den budget som riksdagens majoritet nu
driver igenom kommer pengarna inte ens att räcka för
att driva den verksamhet som redan påbörjats. Hittills
har man lyckats hålla narkotikan borta från de tre
avdelningarna på Fosieanstalten, men när man ska
spara ytterligare kommer man att få minska persona-
len, och därmed minskar också kontrollmöjligheterna.
Vem tror att man kan få något resultat av behandling
av drogade fångar?
För frivården, som bl.a. har hand om de personer
som avtjänar sitt straff med fotboja, kommer den nya
budgeten att innebära att man måste minska på kon-
trollen av de dömda. Detta ökar naturligtvis risken för
misskötsamhet. All erfarenhet från andra länder visar
att om fotbojan ska fungera krävs det inte bara en bra
teknik utan också en tät kontakt mellan frivården och
den dömde. Med fler fall av misskötsamhet riskeras
tilltron till denna verkställighetsform.
En viktig del av kriminalvårdens verksamhet är
påverkansprogram. Alla säger att det är viktigt att vi
har individuellt anpassade sådana, men majoriteten är
inte beredd att betala för den. De individuellt anpas-
sade programmen kostar naturligtvis, men nog är vi
alla betjänta av att narkomanen sätts på ett program
för avvänjning och att sexualbrottslingen i specialte-
rapi. Vad som nu händer är att man går över till billi-
gare friskvårdsprogram - som en företrädare för kri-
minalvården uttryckte det - men friskvård är till för
att bevara hälsan och inte för att bota ohälsa.
En annan punkt som alla är överens om är bety-
delsen av att personalen på våra fängelser har en
adekvat utbildning, men inte heller detta är majorite-
ten beredd att betala för. 700 vårdare på våra fängel-
ser saknar t.o.m. grundutbildning. För att ge dem en
rejäl grund att stå på krävs antingen att man har peng-
ar för att sätta in vikarier eller att man kan betala
övertid. Ingetdera har man möjlighet att göra längre.
Hur ska vi kunna bedriva en vettig verksamhet och
inte enbart syssla med förvaring om personalen sak-
nar utbildning för det som den ska göra?
Herr talman! Slutligen vill jag säga några ord om
domstolsväsendet. Något sensationellt för Sverige har
inträffat denna höst. Högsta domstolens ordförande,
landets hovrättspresidenter, Sveriges domarförbund
och enskilda lagmän har gett sig ut i den offentliga
debatten och varnat för att rättssäkerheten i våra dom-
stolar är i fara. Man har också riktat skarp kritik mot
regeringens och Domstolsverkets sätt att driva på
såväl förändringsprocessen som budgetprocessen.
Ett genomgående tema i domarnas kritik gäller
formerna för den pågående förändringsproceesen
inom domstolsväsendet. Förändringsarbetet drivs på
utan att riksdagen har fått ta ställning till någon ge-
nomarbetad plan med regeringens mål och syfte. I
debatten har vidare gjorts gällande att förändringsar-
betet, som bl.a. lett till nedläggning och sammanslag-
ning av domstolar, är tveksamt från konstitutionella
utgångspunkter. Domstolarnas självständighet och
oberoende är skyddade i grundlagen och domstolar-
nas verksamhet ska varken kunna kommenderas eller
ledas på samma sätt som andra myndigheters verk-
samhet.
Riksdagen har också sidsteppats av regeringen i
fråga om domstolarnas framtida yttre organisation.
För att bringa klarhet i vilka planer regeringen har
med förändringsarbetet och vilka rationaliserings-
vinster som åsyftas bör regeringen för riksdagen
redovisa en övergripande plan för reformeringen av
domstolsväsendet.
Herr talman! Sveriges rättsväsende är i kris. Det
verkar inte som att majoriteten insett eller velat inse
detta. Vakna upp och se till att människor i Sverige
garanteras den rättssäkerhet som rättstrygghet som
bara staten kan ge!
Mina partikolleger kommer att vidareutveckla vår
syn som bl.a. kommer till uttryck i våra reservationer,
och vi står naturligtvis bakom samtliga våra reserva-
tioner, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast
till reservation 3.