Fru talman! Jag hör att Peter Rådberg upprepade gånger säger: Vi är för detta. Vi vill ha detta.
Men, Peter Rådberg, ni avslår ju den proposition som regeringen har kommit med. Ni är inte alls intresserade av detta. Ni ställde ett antal frågor. De frågorna fick ni svar på i försvarsutskottets beredning. Det togs fram uppgifter, det förklarades och det hänvisades till Försvarsmaktens egna bedömningar. Men ni valde, trots detta, att avslå. Det tycker jag är mycket tråkigt och oroande.
Enligt det avtal som är slutet mellan de 15 länderna står det alldeles tydligt att först av allt kommer räddandet av liv, alltså innan man funderar på vem som ska ha första, andra eller tredje tjing. Den humanitära aspekten finns tillgodosedd i avtalet.
När det inte handlar om att rädda liv utan om att ta hem nödställda svenska, italienska eller amerikanska medborgare får den här typen av turordning och prioritet betydelse. Det vet vi. När det händer någonting otäckt i världen står utsända diplomater framför flygbolagens incheckningsdiskar och bjuder på biljetterna och vill ha hem sina egna först. Vi kan tycka illa om det, men det är en realitet, och den måste vi förhålla oss till.
Jag kopplade detta till tsunamin och att det då hade varit en bra tillgång. Min poäng var att vi kan använda de här planen i en lång rad olika civila insatser som inte behöver handla om tsunami. Det kan handla om hungerkatastrofer, sådana katastrofer som vi nu ser i Kina och Burma där vi hade kunnat göra en insats.
Peter Rådberg säger: Varför just nu? Det var viktigt att tillräckligt många länder var intresserade för att ett sådant här avtal skulle kunna ros i hamn och den underliggande volymen skulle göra investeringen mödan värd.