Fru talman! Man förundras lite när man hör Staffan Danielsson. Om det skulle vara som Staffan Danielsson säger, hur kom vi då ned till Afghanistan och Liberia? Cyklade vi då? På något sätt måste det finnas en sanningshalt i det man säger om hur vi har ställt oss till det här avtalet. Det är här avtalets art och hur det ser ut som vi ifrågasätter.
Det finns också en annan sak som är ganska viktig. Den ekonomiska situationen för Försvarsmakten i dag är inte speciellt bra. Det gäller de förslag som ÖB nu försöker lämna med nedläggning av förbandsorter till höger och vänster. Ibland är det Luleå, och sedan är det Ronneby och Revinge.
Det är ett fullständigt kaos och moras. I det läget står vi här i kammaren med skygglappar och fattar beslut om att vi långsiktigt ska investera 7,5 miljarder och kanske ännu mer i en strategisk flygförmåga som vi i dag använder i ett annat koncept som kallas för Salis.
Det är vad man på något sätt är emot. Vakna, vi har bekymmer i försvarspolitiken! Ni vänder er mot oss och pekar på att vi inte soldariskt ville ställa upp på inriktningen att gå med internationellt. Jag vill säga: Fy skäms!
Vi vill visst solidariskt ställa upp i internationella insatser runt om i världen där behovet finns. Det har vi alltid gjort och kommer alltid att göra med ett FN-mandat i botten. Den politiken ligger fast.
Det diskussionen handlar om i dag är avtalets art och på vilket sätt det ser ut. Det är en bindning 30 år fram i tiden av en förmåga som vi behöver. Det gäller just avtalets art.