Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till vår gemensamma reservation med Vänstern och Miljöpartiet och avslag på förslaget i betänkandet.
Detta är dagens första försvarspolitiska debatt, och den ska handla om multilateralt samarbete om strategiska flygtransporter.
Men i dag är det också en dag som försvarspolitiskt sett bär kaos, instabilitet och en känsla av att hela havet stormar. Det finns väl ingen här i kammaren eller hemma i sofforna som inte har förstått att dagens försvarspolitik mer eller mindre har havererat. De senaste veckorna har präglats av Försvarsmaktens vilja att få ordning på sin ekonomi med olika förslag på lösningar, exempelvis överflyttning från försvarsmateriel till förbandsverksamhet. Gång efter annan har ÖB fått kalla handen av försvarsministern och den borgerliga regeringen. Jag skulle inte vilja vara i ÖB:s kläder i dag.
Varför inleder jag med detta? Jo, allting hänger ihop, fru talman. I dag pågår ett antal olika beredningar för Försvarsmaktens framtida inriktning och vilka uppgifter de ska ha. Försvarsberedningen tittar över den långsiktiga förmågan och vad vi ska ha Försvarsmakten till. Genomförandegruppen tittar på försvarsmaterielfrågorna, och Pliktutredningen tittar på hur personalförsörjningen ska se ut i framtiden. Detta ska ligga till grund för regeringens långsiktiga politik på det här området.
Samtidigt står vi här i kammaren i dag och ska fatta beslut om ett avtal som sträcker sig 20-30 år fram i tiden, ett åtagande om ett samarbete vad gäller strategiska flygtransporter till en kostnad av 7,5 miljarder. Då har jag inte räknat med inflation, haverier eller annat som kan hända de flygplan typ C 17 som vi ska använda för att transportera materiel och personal till de internationella insatser vi ska göra nu och i framtiden. Kostnaden på 7,5 miljarder kan alltså bli mycket större, inser man om man tänker på de faktorerna.
Alla som lyssnar inser att de här besluten kommer i fel ordning. Det är detta som vår reservation pekar på. Vi säger också i vår reservation att vi ställer oss bakom att vi måste ha en strategisk flygtransportkapacitet för de internationella militära fredsfrämjande insatserna.
I dag ingår vi i ett civilt sådant samarbete kallat Salis. Det har gjort det möjligt att göra sådana åtaganden som att vara med och stärka möjligheterna för Afghanistans befolkning. Vi är också en
framework nation
i någonting som heter Nordic Battlegroup. Vi vet att det här civila transportsystemet och samarbetet och de flygplanen har ett antal brister som motmedelssystem och att man behöver långa landningsbanor.
Men betänk nu att det handlar om en kostnad som vi binder upp i 20-30 år, om vi skulle fatta det beslut som vi ska fatta i dag i kammaren. Jag tycker att vi kan kräva att vi ska ha ett mycket mer genomarbetat förslag.
Vi har ett antal saker som vi från oppositionen vill ha klarlagda när det gäller det här avtalet. Hur kom regeringen fram till 550 timmar per år? Vi är den näst största användaren efter USA vad gäller flygförmåga. Det kommer att kosta oss 363 000 kronor i timmen, oavsett om vi ska flyga eller inte.
Det finns en sak till man kan påpeka. Det är att om man tittar på avtalet, som handlar om 20-30 år, så verkar det som om regeringen nu försöker fålla in oss i att vi ska vara en ledande
framework nation
när det gäller EU:s stridsgrupper även så många år framöver. I propositionens bakgrundstext står det nämligen att det här avtalet bygger på att vi ska ha en insatsförmåga på kort tid och kunna transportera tungt material och personal inom en insatsradie på 600 mil från Bryssel inom tio dagar. Det är väl så att när det gäller längre tidsintervaller kan man använda fartyg till insatsområdet och därefter använda Herculesplanen, vår egen taktiska flygförmåga, järnväg eller väg, om det finns möjlighet, men också det nuvarande samarbetet Salis.
En sak till som man kan se i betänkandet och det här avtalet är att Finland bara har tecknat sig för hundra timmar. Jag vet att Folkpartiet alltid har hävdat att Finland har många fler soldater internationellt. Varför ska de bara ha hundra timmar i så fall?
På något sätt rimmar inte detta. Risken är att företrädare för majoriteten här i kammaren och försvarsministern i blindo fattar detta beslut och inte tar saker och ting i rätt ordning.
Vi socialdemokrater ser fram emot Försvarsberedningens rapport, Genomförandegruppens arbete och Pliktutredningens förslag. Vi tycker att regeringen sedan bör återkomma till riksdagen med avsevärt bättre underlag i denna fråga och en genomarbetad långsiktig försvarspolitik.
Svenskt försvar och säkerhetspolitik behöver breda uppgörelser för att bli trovärdiga. Vi vill det, men frågan är om regeringen vill det.