Fru talman! För några år sedan stod Peter Jonsson i kammaren och hade en metafor som gick ut på att försvarspolitiken och försvarspolitikerna var ett enda långt tåg där Peter Jonsson satt framme hos lokföraren och hejade på och kastade in nytt kol i pannan, medan vi andra uppenbarligen var sådana som satt längst bak och bara ville dra i bromsen och obstruera på olika sätt.
Jag säger inte detta för att vara politiskt polemisk, Peter Jonsson, men om vi inte gör något åt strukturproblemen i Försvarsmakten skjuter vi ett berg av åtaganden, skulder och tillkortakommanden på framtiden, till andra generationer av försvarspolitiker. Medverka inte till detta! Gå inte ut och ge löften om att verksamheter ska vara kvar och materielprojekt fortsätta att pågå för du vet lika väl som jag att det inte kommer att hålla.
Det är riktigt att Försvarsmakten inte fick lyfta 750 miljoner kronor från materielanslaget till förbandsanslaget. Varför fick de inte det? Jo, för vid en närmare kontroll visade det sig att Försvarsmakten inte tänkte sig att avstå från investeringarna i nya materielprojekt. De tänkte skjuta dem på framtiden ett par tre år. Det är inte rätt sätt att hantera obalanserna på. De blir inte mindre och de försvinner inte genom att man skjuter dem på framtiden. Det är tråkigt att behöva säga att Försvarsmakten därmed delvis kommer att instämma i den taktik som Socialdemokraterna nu bedriver, men icke desto mindre är det sant.
Nu kommer förslag som förhoppningsvis tar itu med strukturproblemen och överkapaciteten. Jag ser fram emot de förslagen, men jag varnar socialdemokratin för att utställa populistiska löften om att vi kan behålla allt, för det kan vi inte.