Fru talman! Efter det förslag som fanns förra perioden, eller kanske rent av perioden dessförinnan, har man tänkt ett varv till. Jag menar att problemet med detta förslag är att det har kommit så hastigt fram att man inte har tänkt ett varv till.
Vänsterpartiets största invändning mot detta är att det är ett trettioårigt avtal. Vi skulle kunna stå ut med ett avtal på ett par år för att till exempel få fram en transportkapacitet i ett koncept med Nato eftersom vi måste få fram transportmedel till våra styrkor som finns i Afghanistan. Så länge de finns där måste vi ansvara för det.
Varför är det en ko på isen? Varför måste vi bestämma detta i dag? Det står i propositionen att kapaciteten på 550 timmar inte kommer att räcka om vi ska skicka i väg en NBG-styrka 2011. Då måste vi ha ytterligare kapacitet. Varför ska vi bygga ett system som inte är hållbart? Varför kan vi inte fortsätta transportera tunga saker med båt som vi har gjort hittills och ha en längre inställelsetid än tio dagar? Det är det som kostar.
Det går inte att fråga regeringen eftersom försvarsministern inte är här, utan det blir regeringens företrädare Rolf Gunnarsson som ska svara på frågan. Varför är det en ko på isen? Varför måste man fatta beslut om detta i dag?
När det gäller de 550 timmarna kunde man ha valt en samnordisk lösning där de nordiska länderna gått samman om ett paket med timmar eller en lösning där Nordic Battlegroup-länderna hade ett paket. Men Irland finns av någon anledning inte med i paketet. Vad är det som gör att vi måste fatta beslut nu? Vad är det som gör att det måste vara så långvarigt? Varför ska vi låsa 1,5 miljarder de närmaste tre fyra åren i detta projekt?