Fru talman! Jag kan försäkra Staffan Danielsson att vi är för de här planen. Jag sade det, och jag kan säga det ett par gånger till i debatten. Men vad jag ställde frågor om är detta att vi har ett dåligt underlag. Jag säger att jag vill ha ett tydligt underlag på de 550 timmarna. Om vi hade det är det mycket möjligt att Miljöpartiet eventuellt skulle kunna köpa det. Jag vill inte säga att det
är
så, men teoretiskt är det så.
Men när man inte har ett underlag har jag svårt att bifalla en proposition. Det gäller också i livet i övrigt. Jag köper inte en bil om jag inte vet att bilen fungerar. Jag kollar upp det först. Jag kan inte göra som regeringen, Rolf Gunnarsson och kanske också Staffan Danielsson och övriga tydligen gör, och lita på detta. De har ju sagt att vi behöver 550 timmar, menar ni. Men jag tar reda på vad som gäller för de 550 timmarna och vad de ska användas till. Det gör jag när jag köper bil också. Jag litar inte på en bilmekaniker som säger: Den här bilen funkar; du får köpa den för 195 000. Då litar jag inte på honom. Jag ser till att bilen funkar först, innan jag betalar 195 000 kronor. Det är skillnaden mellan regeringens sätt att hantera det här och hur vi i Miljöpartiet ser det.
Du ger inte heller något svar på detta, Staffan Danielsson. Frågan är: Hur kommer ni fram till de 550 timmarna? Du litar lite grann blint på Regeringskansliet när man har tagit fram detta.
Jag vill ha en åtgärd och en koppling mellan det internationella och de timmar som finns. Man måste kunna redovisa tydligt om man ska göra en insats på 7 ½ miljard kronor på 25-30 år när det troligtvis kommer att bli mycket dyrare. Vi vet ju hur det är. Ni kräver av oss tre partier att vi bara ska köpa detta rätt av. Det är på gränsen till lite oförskämt, tycker jag. Jag vill ha ett konkret underlag så att jag kan fatta ett konkret beslut.