Fru talman! Låt oss titta på Vänsterpartiets lösningar. Ni är tydliga med att ni menar att reservationen ska tolkas så att ni utesluter det här projektet som är det enda som finns på plan just nu. Det utesluter ni. Jag tror inte att det utesluts av de andra partierna, men jag har inte fått besked om detta.
Du tycker i stället att man ska diskutera med de nordiska länderna eller, som du sade tidigare, med EU. Norge är med i det här projektet med 400 timmar. Finland är med i projektet med 100 timmar. Det blir väl Danmark, Island och Sverige kvar då, men det är inte realistiskt, Gunilla. Det är en vacker tanke. Hade vi börjat från scratch och ingen hade bundit sig kunde jag gärna ha varit med på den. Men inte minst när det gäller försvar och att ta ansvar för internationell fred och säkerhet måste man ha substans bakom, och det är min ärliga övertygelse att det här är ett bra framförhandlat avtal. Det är viktigt att riksdagen fattar beslut om det i dag. Jag vill inte använda ordet ansvarslöst, men det medför en väldigt stor risk - man ger sig ut på ett gungfly - om vi skulle bifalla reservationen.
Sedan menar du att det är ett väldigt stort problem att det är Nato som erbjuder andra länder att ansluta sig till det här projektet. Det tror jag också står för er och inte de andra partierna. Jag tycker inte att det är ett problem. Det är en möjlighet. Nato har kapacitet. Det är alltså tolv länder från Europa och USA som tillsammans har lyckats få fram det här förmodligen rätt prisvärda alternativet som vi nu har möjlighet att ansluta oss till. Gör vi inte det blir det väl någonting annat som inte finns eller att köpa två egna C 17-plan. Och då, Gunilla, kostar det kanske 50 år i avskrivningstid och mycket mer än 200 miljoner kronor per år.