Fru talman! Det är utmärkt om ni står fast vid det. Jag hoppas verkligen att Sverige ska ta sitt ansvar och använda sitt flexibla och moderna insatsförsvar till att stå upp för fred och säkerhet i världen där de är hotade.
Ansvar kräver också att man fattar beslut. Vi har sagt att det ska vara två bataljoner och tre mindre insatsstyrkor. De ska snabbt kunna dit och underhållas. Det finns behov av den här flygplanstypen. Leni Björklund ville köpa två C 17-plan eftersom man var tvungen att lösa frågan. Det fanns inte att upphandla på marknaden på ett bra sätt.
Nu går vi med i ett flexibelt samarbete om tre plan. Självklart är det bindningstider. Det är det i försvarsfrågorna. Skulle man välja att köpa flygtransporter på hyllan och inte ha egna plan kostar det skjortan, och man kanske inte får tag på dem.
Vad är ert alternativ? Min fråga till Peter Jonsson är: Säger ni nej till det här projektet, som är det enda som finns just nu? Vänsterpartiet gör det i samma reservation som ni står bakom. Utesluter ni också denna lösning? Gör ni det, vad har ni då för lösning i stället?
Nordens länder har inga planer på att upphandla detta. Gunilla Wahlén föreslog lite överraskande EU:s länder. Det var glädjande. Men de har inga planer på detta. Då återstår bara att köpa två egna C 17-plan i stället för att samarbeta om tre med 15 länder.
Sedan säger ni att vi låser er i 30 år till en kostnad av 200 miljoner per år. Snacka om vad alternativet skulle kosta.