Fru talman! När det gäller de gravida och de föräldralediga är jag den förste att beklaga att det här har tagit tid. Jag kan lova att jag ska göra allt som står i min makt för att en proposition ska komma så fort det bara är möjligt.
Det är sant att arbetsmarknaden ganska radikalt har förändrats under de senaste åren; jag delar den uppfattningen. Dock har jag svårt att se att arbetstagarens ställning på arbetsmarknaden har stärkts under denna tid. Snarare är det tvärtom. Ett exempel är alla typer av visstidsanställningar som finns och som gör, som tidigare sagts, att 500 000-600 000 människor i vårt land har en otrygg anställning. Jag vill inte säga att det är detsamma som att arbetstagarens ställning stärkts. Snarare är det tvärtom. För många arbetstagare innebär ju detta i stället att deras ställning har försvagats.
Därför säger jag att ska man göra någonting som är viktigt när det gäller arbetsrätten och arbetstagarnas trygghet så är det att hantera den här problematiken och få ned antalet visstidsanställningar så att alltfler kan få tillsvidareanställning. Det är vad de allra flesta önskar sig.
När det gäller det substantiella i tvåpersonersundantaget lutar vi i nuläget oss mot de kontakter som vi har med de fackliga organisationerna - LO, TCO och andra organisationer. De har haft möjlighet att kontrollera. Problemet i den här frågan är just att det är oerhört svårt att göra det.
Det skulle vara intressant att få veta om det finns några klara och tydliga tecken på att det här på något sätt har underlättat för många småföretag, att det har räddat ett visst antal jobb. Det tycker jag vore intressant att få reda på.