Fru talman! Mitt huvudargument när det gäller tvåpersonersundantaget handlar, som jag tidigare sade, om rättvisa och någon form av trygghet. Jag är väl medveten om att det måste finnas saklig grund för att säga upp folk.
Här har vi ett annat problem när det gäller arbetsrätten. Det konstaterar också Bruun i sin utredning, men det har jag inte hört någon från den borgerliga sidan säga. Bruun hävdar bestämt att detta med arbetsbrist är något som missbrukas. Det har dock, som sagt, inte kommit fram i diskussionen.
Vad gäller den stora skillnaden i sammanhanget - man har ju alltid haft möjlighet att göra undantag i turordningslistan - kan jag säga följande. Tidigare satte man sig ned vid bordet och förhandlade med den fackliga organisationen om hur turordningslistan skulle se ut. Det är naturligtvis även i den fackliga organisationens intresse att jobben och kompetensen finns kvar på företaget. Då gäller dessutom klausuler om att det inte får vara diskriminerande eller på annat sätt stötande. I det här fallet, när man gör de här två undantagen, behöver man däremot inte ange orsaken. Det finns heller ingen möjlighet att få det hela rättsligt prövat. Det är detta som jag vänder mig mot. En viktig rättslig princip saknas alltså i den här lagstiftningen. Det är mitt huvudargument när jag säger att jag vill att tvåpersonersundantaget ska avskaffas.