Fru talman! Det är möjligt att de inte tycker det. Tyvärr är det ju så att de inte har kunnat behålla jobbet, oavsett om de har blivit sålda av facket, som har förhandlat bort dem, eller av annan anledning.
Ibland kan man undra om det är roligare att bara arbetsgivaren talar om att du inte platsar i gänget eller att du dessutom får höra den fackliga organisationen tala om att du inte passar i det här gänget. Jag är inte riktigt säker på att det för den som har blivit arbetslös är så där våldsamt stor skillnad i det fallet. Då har man ju inte ens sina jobbarkompisar eller åtminstone inte de fackliga företrädarna, om man ska gå ned på en lite råare nivå.
Jag tycker alltså att hela arbetsrättslagstiftningen, alldeles oavsett om den är stark eller svag, inte fungerar riktigt bra i dagens samhälle eftersom företagandet och arbetslivet fungerar så annorlunda än när lagstiftningen infördes. Jag tror att vi behöver se igenom vad det här handlar om, hur vi på ett bättre sätt ska kunna skydda både arbetsgivare och arbetstagare så att man får en ännu smidigare lagstiftning. Trots allt har vi en miljon människor som står utan arbete. Vi har ett lägre företagande i Sverige än vi har haft tidigare. Det måste ju finnas skäl till detta.
Det finns ett skäl, det är lågkonjunkturen i världen. Den gör det ännu svårare. Men vi måste också se till att ta bort de hinder som finns.
Lars Lilja sade själv alldeles nyss att det finns detaljer. Men låt oss ta reda på de detaljerna. Låt oss ta reda på vad som eventuellt kan förbättras ytterligare så att vi får en ännu smidigare arbetsrättslagstiftning. Sedan finns det hur många andra lagar som helst som man också kan undersöka om de kan göras enklare så att små och stora företag kan utvecklas på ett bra sätt med goda och trygga anställningar för dessa människor.