Fru talman! Det är glädjande att konstatera att
utskottet praktiskt taget är helt enigt i sin syn på
sjöfartsfrågorna.
Man skräms nästan av enigheten. Den borgerliga
regeringen får t.o.m. beröm av Karl-Erik Persson
från Vänstern. Håkan Strömbergs anförande nyss
ändrade inte heller den grundläggande enigheten.
De socialdemokratiska reservationerna innebär
ingen ändrad målsättning för sjöfartspolitiken. Det
är snarare mer när det gäller detaljfrågor om hur
arbetet skall bedrivas som man har reserverat sig.
Vi har i utskottet enats om behovet av en ny
parlamentarisk utredning för att se över den
framtida sjöfartspolitiken. Vi tror att en sådan
utredning är nödvändig, inte minst i ett nordiskt
perspektiv och i ett Europaperspektiv. I dag finns
det ingen gemensam europeisk sjöfartspolitik, men
en sådan måste komma till stånd. I dag konkurrerar
nästan samtliga europeiska länder inbördes med
olika former av skattefrihet för sjöfarten -- en i
längden ohållbar utveckling. Jag har svårt att tro att
ens Håkan Strömberg kan tycka att det här är en
bra lösning.
Den glidande regeltolkning som skett inom den
nordiska färjetrafiken är en del av detta problem
och måste självfallet behandlas av utredningen och
på kort sikt även av regeringen. Därför krävs det
inte heller något speciellt påpekande till regeringen
om detta. Ärendet är redan under behandling.
Utskottet har också en gemensam
grunduppfattning om behovet av kustsjöfartens
utveckling, men ansvaret för denna utveckling
måste ligga på näringen själv. Staten har små
möjligheter att bedöma vad som är utvecklingsbart,
och staten skall därför ej heller ha ansvaret för
utveckling av fartyg och hamnanläggningar.
Måhända har Håkan Strömberg och Karl-Erik
Persson en större tro på statlig reglering och
kontroll än vad vi från regeringspartihåll har i
denna fråga. Aktuellt utredningsmaterial gällande
kustsjöfarten finns redan tillgängligt i det s.k.
Ostkustpendelprojektet. Men det måste också
finnas ett intresse både från redare och lastägare för
en sådan utveckling. Staten kan inte förutsättas lösa
sådana problem.
Även när det gäller säkerhets- och miljöfrågor finns
i grunden en stor samsyn. Från majoritetens sida
vill vi dock konstatera att det i dag bedrivs ett
omfattande och energiskt arbete av Sjöfartsverket.
Det har för övrigt redovisats mycket ingående till
utskottet. Vi är därför helt övertygade om att några
ytterligare påpekanden från riksdagens sida inte är
nödvändiga. Utvecklingen går även här åt rätt håll.
är det gäller reservation 4 är jag osäker på vad
reservanterna egentligen menar. Att höja
beredskapen för omfattande tung
bärgningsutrustning kostar mycket pengar, oerhört
mycket pengar, och ger samtidigt en väldigt
begränsad nytta. Förlisningar må vara aldrig så
spektakulära i TV-reportage, men sammantaget
har andra former av miljöpåverkan genom vanliga
och ofta diffusa utsläpp långt större betydelse. En
riktig prioritering av miljöarbetet bör därför i första
hand omfatta andra åtgärder än beredskapshållning
av tung bärgningsutrustning.
Beträffande farleden till Luleå har Ny demokrati
förenat sig med Socialdemokraterna och i utskottet
fått majoritet för en begäran om en tidsplan för
denna utbyggnad. Eftersom frågan är under
beredning vore det fel att nu göra ett påpekande
från riksdagen. Detta framgår av reservation 5, som
jag alltså yrkar bifall till.
Vänsterpartiet har en något motsägelsefull
meningsyttring. Å ena sidan förespråkar man
varmt en utökad kustsjöfart, å andra sidan vill man
inte inrätta Rödkobbsleden. Det är kanske den
bästa säkerhetshöjande åtgärd vi i dag kan göra i
någon svensk farled. Man vill också flytta
oljehamnen från Stockholm till Nynäshamn och
lösa transportfrågan med en ökande biltrafik på
landsvägarna över Södertörn. Resonemanget är
både ologiskt och inkonsekvent och stämmer dåligt
med de vackra orden om sjöfartens miljöfördelar
som finns i flera motioner från Vänsterpartiet.
Vänstern återkommer också till sitt gamla
lotsningskrav. Har man något belägg för att detta
ger någon högre säkerhet? Kan Karl-Erik Persson
nämna något enda haveri under senare år som kan
hänföras till avsaknaden av lots?
Slutligen, fru talman, vill Socialdemokraterna, som
vanligt, återinföra båtregistret. Den frågan har
tidigare ingående debatterats här. Jag kan bara
konstatera att registret nu är placerat hos
försäkringsbolagen där det kan göra nytta.
Båtägarna har ansvaret för registreringen.
Kostnaden är nu mycket lägre än när registret
fördes i statlig regi. Genom att registret nu inte
längre är någon offentlig handling så slipper vi
också funderingar hos kommunala politiker om att
man skall införa en kommunal planering av
fritidsbåtslivet baserad på registeruppgifter. Det
behövs inte. När det gäller invändningarna ifrån
tull och sjöpolis är det bara att konstatera att
registret, med den utformning det tidigare hade,
inte var juridiskt hållbart vid t.ex. åtal om
fartmissbruk. Vi slipper förhoppningsvis också
vidare funderingar på båtskatt.
Därmed, herr talman, ber jag få yrka bifall till
utskottets hemställan i betänkandet med den
ändring som ett bifall av reservation 5 innebär och
avslag på övriga reservationer och
meningsyttringen.