Fru talman! Förra våren beslutade trafikutskottet
att begära en utredning om färjetrafiken till
Gotland efter ett motionsförslag från mig och
andra. Det är alldeles utmärkt, och jag tänker
därför inte ge mig in i diskussionen om stödet till
färjetrafiken till Gotland, även om det onekligen
vore frestande. Jag ser med tillförsikt på
utredningen och dess förslag.
När utredningen tillsattes i höstas, insåg man
ganska snart att det inte gick att ställa flygtrafiken
utanför. Det beror naturligtvis på de speciella
förhållandena på Gotland. Det finns ingen väg att
välja på. Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag
upprepar detta från denna talarstol.
Utredningens ordförande, som är ordinarie
ledamot i trafikutskottet, gick ut i gotländska
massmedierna och gav uttryck för denna
uppfattning. Man hade för avsikt att anlägga en
helhetssyn på trafiken. Då måste både flyg- och
färjeförbindelserna finnas med.
För att få litet dragning på detta väckte vi på
Gotlandsbänken en motion och begärde
tilläggsdirektiv till utredningen. Nu svarar utskottet
att man förutsätter att regeringen i samband med
beredningen av utredningsförslaget även beaktar
flygtrafiken men att man inte är beredd att föreslå
tilläggsdirektiv.
Jag är väldigt förvånad över att utredningens
ordförande inte i utskottet har drivit samma linje
som i gotländska massmedier. Jag vill därför passa
på och ställa den frågan, eftersom han är
närvarande här i dag. Det är beklagligt. Jag har nu
fått klart för mig att utredningen -- möjligen med
undantag för ordföranden -- själv har begärt
tilläggsdirektiv med denna innebörd. Det är
nödvändigt för att få en allsidig belysning.
En annan Gotlandsmotion, som vi också har varit
eniga om, handlar om ansvaret för de strandade
fartygen. Jag undrar om man verkligen har läst
motionen, när man uttrycker sig som t.ex. Tom
Heyman gjorde. Vi talar inte om behovet av någon
tung bärgningsutrustning i första hand, utan vi talar
om ansvaret och om en utvidgning av antalet s.k.
farliga ämnen. Det finns ju ämnen som klassas så
redan i dag.
Det är svårt att förstå varför privatiseringens
vapendragare i de borgerliga partierna utgår från
att staten skall stå för kostnaderna om man
fastställer ett ansvar för vrak. Jag har svårt att
förklara för mina väljare och jag har själv svårt att
inse varför det skall vara förbjudet att lämna ett
bilvrak i skogen men vara fullt tillåtet att lämna ett
vrak i våra vatten så länge det inte ligger i en farled
eller på annat sätt stör normal verksamhet.
Jag yrkar bifall till den socialdemokratiska
reservationen nr 4. För övrigt anser jag att
fritidsbåtsregistret bör återinföras.