Herr talman! Detta var i sanning en fascinerande
cykelreseberättelse.
Herr talman! De sociala och regionala klyftorna
har under senare år ökat kraftfullt. Undersökning efter
undersökning, rapport efter rapport och redovisning
efter redovisning visar entydigt detta.
Ensamstående med eller utan barn, barnfamiljer,
pensionärer med låga pensioner och anställda med
låga inkomster är exempel på grupper vars redan
tidigare smala marginaler blivit än smalare medan
grupper som redan tidigare har haft hyggliga margi-
naler dragit ifrån ytterligare. De sociala klyftorna har
vidgats.
Vi får också kontinuerliga belägg för att även de
regionala klyftorna har ökat när vi studerar befolk-
ningsstatistiken. Den säger oss att de flesta kommu-
ner har en negativ befolkningsutveckling med åtföl-
jande bekymmer för att upprätthålla såväl kommersi-
ell som offentlig service. Svårigheterna späs på ge-
nom att infrastrukturen i form av vägar, järnvägar och
telekommunikation försämrats därför att de har till-
delats otillräckliga resurser.
Regeringspartiet och samarbetspartierna bär ge-
mensamt ansvaret för den negativa utvecklingen.
Centerpartiet anser att skattesystemet är ett viktigt
instrument för att motverka den sociala och regionala
klyvningen. När vi har utformat vårt inkomstskatte-
förslag har vi haft två grundprinciper. Den ena är att
systemet ska stimulera till att gå från bidragsberoende
till arbetsinkomst, dvs. att det ska löna sig att arbeta.
Den andra är att skattesänkningarna ska ha sin tyngd-
punkt riktad till låga och normala inkomster, dvs. vi
sänker skatten mest för dem som bäst behöver det och
inte för dem som skriker högst.
Vårt inkomstskatteförslag angriper det faktum
som består i att marginaleffekterna, dvs. den sam-
manlagda effekten av höjda skatter och sänkta bidrag
vid en inkomstökning, är störst just i låga och nor-
mala inkomstlägen. Denna marginaleffekt innebär
ofta att av en inkomstökning med låt oss säga 100 kr
återstår endast 20-30 kr efter den ökade skatten och
det minskade bidraget.
Herr talman! Jag tänker inte här och nu redovisa
den tekniska konstruktionen i vårt inkomstskatteför-
slag. Det har gjorts tidigare, och det kommer att göras
i andra sammanhang. Däremot tänker jag redovisa
huvuddragen i den fördelningsanalys, individuellt och
regionalt, som vi låtit riksdagens utredningstjänst
utföra.
Av analysen framgår att vårt skatteförslag ger
sänkta skatter för förvärvsarbetande i inkomstlägena
50 000-250 000 kr i årsinkomst som ger 6 000-8 000
kr mer än regeringens skattesänkningar. I intervallet
250 000-300 000 i årsinkomst är skillnaden knappt
4 000 kr mellan vårt och regeringens förslag. I in-
komstlägen över 300 000 kr per år är skillnaden sjun-
kande, men alltjämt positiv till vår fördel, från
1 600 kr till 1 200 kr i minskad skatt.
Av denna kortfattade redovisning framgår tydligt
att vi har funnit en modell som väl lever upp till sitt
syfte, nämligen att sänka skatten för dem som bäst
behöver det och inte för dem som skriker högst.
Utredningstjänsten har också analyserat de regio-
nala effekterna av vårt inkomstskatteförslag. Vi kun-
de redan före den här analysen på teoretiska grunder
sluta oss till att effekterna skulle ha en hygglig regio-
nal fördelningseffekt. Det beror helt enkelt på att
medelinkomsterna i regionalt utsatta områden är lägre
än genomsnittet i riket. Det beror dessutom på att
kommunernas skatteintäkter ökar med vårt förslag.
Den kommunala skattebasen ökar, och den ökar mest
just i de kommuner som ligger i regionalt utsatta
områden.
Utredningstjänstens analys ger oss rätt i vår be-
dömning, t.o.m. starkare än vi trodde och förutsatte.
Det visar sig att det samlade regionala utfallet av
effekterna på kommunsektorn och hushållssektorn,
om vi slår ut det per individ, innebär att regionalt
utsatta områden i t.ex. Blekinge, Bergslagen, Mellan-
sveriges och norra Sveriges inland får 600-1 000 kr
större effekt än genomsnittet i riket.
Det innebär alltså att alla individer får lägre in-
komstskatt med vårt förslag, men att sänkningarna
blir avsevärt större i låga och normala inkomstlägen
och att det därigenom också blir genomsnittligt större
sänkningar i regionalt utsatta områden.
Vårt inkomstskatteförslag är således ett glimrande
exempel på hur man med medvetna förändringar i
våra stora generella system verksamt och effektivt
kan bidra till att minska de stora sociala och regionala
klyftor som uppstått under senare år.
Ett annat sätt att rida spärr mot sociala och regio-
nala klyftor är att slå vakt om grundprinciperna i det
kommunala skatteutjämningssystemet. Det gör vi
också, men det får vi utveckla mer en annan gång.
Herr talman! Låt mig avslutningsvis säga att vi
ännu inte hunnit låta utredningstjänsten analysera
effekten av vårt inkomstskatteförslag i förhållande till
Moderaternas. Vi kommer att göra det.
Under våren gjorde vi emellertid egna beräkning-
ar och jämförelser av då liggande inkomstskatteför-
slag från regeringen, från oss och från Moderaterna.
Beräkningarna utvisade stora likheter i utfall mellan
regeringens och Moderaternas förslag i inkomstlägen
upp till 20 000 kr per månad med avseende på fördel-
ningsprofil. Men vårt förslag uppvisade en klart bättre
fördelningsprofil i förhållande till dessa båda.
Vi menar allvar med att minska de sociala och re-
gionala klyftorna. Det gör man inte genom riktade
sänkningar till fackförbundsintressegrupper eller
genom att slopa statsskatten för höginkomsttagare.
Det gör man just genom skattesänkningar till dem
som bäst behöver det, inte till dem som skriker högst.