Herr talman! Som jag tidigare sade i min replik
till Arne Kjörnsberg skapas vårt välstånd inte av
skatter utan av människor. Det innebär att det är
människorna själva som genom sitt arbete, sin strävan
och sina insatser för utveckling ger oss resurser till
forskning och utbildning, till vård och omsorg, till
poliser och försvar och till privat konsumtion. Det är
alltså inte skatterna som ger välfärden, vilket man
ibland skulle kunna tro när man lyssnar till regerings-
partierna.
Över huvud taget tycks regeringen blockerad när
det gäller möjligheterna att genomföra skattesänk-
ningar som ökar tillväxten. Det är synd, för Sverige
har genom sitt duktiga folk en potential som är myck-
et större än den som regeringen lyckas locka fram. Vi
missar massor av möjligheter, och vi skulle kunna
locka fram resurser bl.a. genom ett bättre skattesys-
tem. Naturligtvis är skatterna inte allt. Vi behöver bra
bostäder, bra infrastruktur osv., men jag väljer här på
grund av den korta tid som jag har till förfogande att
bara tala om skatterna.
Sanningen är ju den att vår långsiktigt otillräckli-
ga tillväxt, som jag tidigare sade, har fört oss nedåt på
standardstegen, från 4:e till 15:e plats när det gäller
BNP per capita. Vi talade tidigare om Danmark, som
visserligen har ett högt skattetryck men som har en
annan skattestruktur och dessutom helt andra system
på arbetsmarknaden. Det är självklart inte enbart
skatterna som har betydelse för ett lands förmåga att
växa.
Jag vill också tillägga att vi ju under lång tid har
haft en sjunkande krona, vilket egentligen fungerar
som ett dopningsmedel för tillväxt. Det är ytterligt
alarmerande att vi trots devalveringen av kronan inte
har lyckats få högre tillväxt. Många försöker förklara
den låga kronkursen med att svenskar har köpt ut-
ländska aktier, men det argumentet håller inte, för
utlänningar har köpt svenska aktier och gjort investe-
ringar i Sverige i mycket större utsträckning. Detta
motverkar utströmningen av kapital så att nettot av
dessa transaktioner snarare har stärkt kronan.
Men vi kommer nu i ett läge som börjar bli allt-
mer alarmerande, för vi har i dagarna sett hur pengar-
na rinner ut ur landet till följd av att bytesbalansen
och investeringar över gränserna har försvagats kraf-
tigt. Hitintills har svenska aktörer köpt utländska
aktier för 182 miljarder svenska kronor. Till detta
kommer att utländska aktörer har nettosålt för 23
miljarder. Detta pressar ytterligare ned kronan.
Allt detta visar att det öppna samhället och den
starka internationaliseringen gör att vi måste se oss
omkring och beakta vad andra länder gör bl.a. på
skatteområdet. Eftersom våra allra mest rörliga skat-
tebaser i dag är sparande, företagande och utbildad
arbetskraft, är det extra viktigt att se på hur andra
länder beskattar dessa områden. Man kan till att börja
med konstatera att skatten på sparande, dvs. förmö-
genhetsskatten, är avskaffad i de flesta andra länder
än Sverige. Vi har kvar förmögenhetsskatt för vissa
typer av sparande och för vissa typer av människor,
och det är väldigt skadligt.
Också andra ägarskatter, som t.ex. skatt på rea-
vinster, är extremt höga i Sverige. Inom OECD och
inom EU ligger reavinstskatten genomsnittligt under
10 % medan vi tar ut 30 % på alla reavinster.
Följderna av den här situationen har blivit att re-
sursstarka människor och företag kan föra ut förmö-
genheter till utlandet och få dem att där föröka sig
obeskattat. Andra svenskar, som inte har dessa möj-
ligheter, får sina kapitalinkomster högt beskattade i
Sverige. Denna skattepolitik bidrar till kapitalflykt
och en svagare krona.
Orättvisan är särskilt tydlig när det gäller ägandet
av företag. Stora företag har lätt att agera via stiftelser
eller från utlandet, men en liten företagare betalar
dubbelt så hög skatt i Sverige som i snitt inom EU.
Då är det inte konstigt att antalet företagare har mins-
kat sedan 1994. I dagarna såg vi rapporter i tidningar-
na om att nyföretagandet rasar för närvarande. Det är
alltså inte konstigt att företagsägandet är ovanligt
koncentrerat på få händer i Sverige, och en sådan
utveckling bromsar tillväxten.
Vårt skattesystem stimulerar alltså till utländska
uppköp av svenska företag, och det innebär att allt-
mer av vinsterna i det svenska näringslivet kommer
att gå till utlandet. Utländska ägare tar hem sina
vinster, och samtidigt avstår alltfler svenskar från att
bli företagare, eller också äger de sina företag från
utlandet.
Fru talman! Den stora faran med kapitalflykten
ligger i det faktum att Sverige går miste om kapital
som skulle ha kunnat investeras här i olika verksam-
heter. Dessa verksamheter skulle i sin tur kunna gene-
rera jobb, bolagsvinster och konsumtion som i sin tur
beskattas i Sverige, och det skulle dessutom bidra till
en högre tillväxt. Jag menar att det dessutom inte är
förlusten av själva skattepengarna som är den största
faran, utan det är den fysiskt osynliga flykten av kun-
skap och företagande. Kapitalägare flyttar av skat-
teskäl ut själva rent fysiskt också, och då går vi miste
om deras kunnande, deras nätverk och deras driftig-
het. Den potentiella tillväxten och välfärden blir på så
sätt mycket mindre, och det är det som är den stora
anledningen till bekymmer i Sverige i dag.
Därför, fru talman, behövs det ett skattesystem
som uppmuntrar till utbildning, som uppmuntrar till
företagande och som uppmuntrar människor till att
utveckla sina företag. Småföretag måste kunna kon-
kurrera på lika villkor som storföretagen och utländ-
ska ägare. Det skulle bidra till att hejda kapitalflyk-
ten. Kronan skulle kunna ha en chans att repa sig, och
Sverige skulle ha en chans att bli ett rikare land.
Sammanfattningsvis skulle jag vilja uppmana de
partier som stöder regeringen: Är det inte dags nu för
en ny affärsidé, nämligen att i stället för att maximera
skatteintäkterna försöka maximera tillväxten?