Herr talman! Vi debatterar nu lagutskottets betänkande 18. Det gäller en fråga som vi har debatterat några gånger tidigare. Den rör företagsinteckningens förmånsrätt. Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet i sin helhet och avslag på reservationen.
I juni 2003 fattade riksdagen beslut om en genomgripande reform av förmånsrättslagstiftningen. Det var proposition 2002/03:49. Det övergripande syftet med reformen var att underlätta för företagen att genomföra företagsrekonstruktion i stället för att gå i konkurs och att förbättra löneskyddet. Vidare syftade reformen också till att förbättra kreditgivning och kredituppföljning. Man ville också hitta sätt att ge de oprioriterade borgenärerna möjlighet att få en del av de pengar som faktiskt finns vid konkurser.
Det fanns många delar. Det fanns också en vision om att jobba vidare och få ett samlat insolvensförfarande för alla frågorna. Det är något som jag tror att vi kommer att få, även om det fortfarande inte har dragit i gång någon utredning.
Efter det att reformen infördes har diskussionerna varit heta. Det har varit många aktörer inblandade i diskussionerna. Jag har under de tidigare inläggen lätt fått känslan av att alla företagarorganisationer ser reformen som oerhört dålig. Jag vill bara påminna om att det finns många aktörer i medier och tidningar som har lyft fram argument som stöder både den ena och den andra delen. Det är självklart så. Det är en fråga som påverkar ett antal aktörer, till exempel Svenska Bankföreningen. Det är en av aktörerna som har drivit på processen.
En av de stora frågor som har diskuterats och lyfts fram i debatten har varit ITPS rapport. Det har varit intressant läsning. Självklart ska alla rapporter som tas fram läsas med seriösa ögon, och man ska ta till sig av dem. Däremot tycker majoriteten i utskottet att rapporten självklart ska läsas men att det är lite tidigt att dra slutsatser. När rapporten togs fram hade reformen varit aktiv i ett halvår. Det är svårt att dra några konkreta slutsatser av en reform efter så kort tid.
Så tyckte även Sveriges största företagarorganisation. Det är den företagarorganisation som organiserar flest små och medelstora företag, det vill säga Företagarna. Företagarna har ett antal synpunkter som jag tänkte redogöra för.
Den första synpunkten är att rapporten gäller en reform som har varit aktiv under en kort period. Det blir då svårt att kunna uttala sig om de effekter som en sådan reform ger när det inte har varit möjligt att se hur reformen långsiktigt kommer att slå igenom. Det är den absolut viktigaste kritiken. Företagarna säger att man är förvånad över hur ITPS har kunnat rekommendera en återgång när reformen har varit i bruk i mindre än ett år. Hur kan man då göra en konkret och rättvis bedömning, om man inte lägger in andra faktorer såsom att det finns krafter som trycker på i olika riktningar?
Den andra frågan, som också hör till debatten och som jag tycker att man ska ta till sig av, är att ITPS i sin rapport har sagt att 8 % av företagarna hade fått sin kredit omprövad och samtidigt fått krav på bättre säkerhet. Det är samma sak som Bertil Kjellberg sade. Han sade 16 %, och hälften av dem hade fått en försämring.
Detta är i sin tur oerhört intressant och är något man ska till sig. 8 % såg att det fanns problem eller hade fått försämrade krediter. Det är ett jättestort problem och självklart något att ta till sig. Det som inte hade undersökts i rapporten, och som det är svårt att få statistik över, är hur många företag som ett normalår får sina krediter försämrade. Det är nog också ett antal procent, vilket gör att det blir svårt att resonera om huruvida 8 % är mycket eller inte.
Det finns också aktörer som i medierna har framfört att bankerna kanske i mångt och mycket har använt sig av argumentationen att reformen nu har införts och att man då kan få en sämre kreditvärdighet. Det kanske inte har handlat om reformen utan snarare handlat om att banken inte vill lägga fram de verkliga skälen. Det finns nog många delar i det här.
Den andra delen som lyfts fram, som jag också tycker att man ska beakta och som vi säkert kommer att få diskutera senare, är vad som kommer att hända om man återgår till ursprunget, det vill säga 100 % i förmånsrätt. Jag tror att återgången kommer att bli lång. Vi har ett antal saker som kommer att hända på den finansiella marknaden under de kommande åren som gör att jag inte tror att vi kommer att få en återgång. Basel 2-regler kommer att införas 2007, och andra krav kommer att införas på hur kapital- och finansmarknaden ska arbeta, vilket kommer att göra återställningen problematisk. Vi kommer att förlora ett antal positiva effekter med en återställning. Jag tror att uppföljning av kreditgivning är oerhört viktigt. Det finns ett antal problem, och framför allt är det för tidigt att utvärdera frågan nu.
Herr talman! Om vi finner att det finns ett antal problem i vissa regioner eller i vissa typer av företag att få riskvilligt kapital ska vi självklart se över reglerna. Den nya insolvenslagstiftning som vi nu inför och som vi vill utveckla är viktig. Vi har jobbat med den länge, och de flesta partierna har från början varit överens om att skapa ett samlat insolvensförvarande. Jag ser det som oerhört viktigt. Därför tror jag att man kan hitta andra instrument som skapar riskvilligt kapital. Det är min slutsats.
Jag vill än en gång yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen.